Ja, jag är väl inte så värst duktig på att blogga varje kväll/dag, men jag är ändå tacksam. I torsdags kände jag en extra tacksamhet till min bror. Det var inget speciellt med dagen, bara en helt vanlig dag. Som vanligt åkte lillebror till jobbet i Göteboorg långt innan jag var vaken och han kom hem lagom till att slänga i sig lite mat och sedan sova. OK, han hinner prata lite med flickvännen också... Men just den där helt vanilga dagen, en dag där jag knappt såg honom, slog det som en våg av kärlek mot honom. Jag får såna infall lite då och då, och i torsdas var det över lilleror.
Han är busig till tusen, lite smågalen och nästan alltid glad. Han struntar i allt vad övervikt är och vänder uppochner på en när han känner för det, han kan mycket sällan gå förbi någon utan att rufsa om i håret på dem, han är nästan alltid glad och har en konstant glimt i ögonen. Han kör som en biltjuv, men jag älskar honom ändå. Han får infall av "mysighet", och då är han som en stor nallebjörn (men det säger vi inte till honom... :P). Jaä älskar min lillebror!
Igår (alltså dag 10) var jag och storasyster ute hos en vän med andra vänner. Vi var sex tjejer som hade bakat julgodis och samlades och åt och pratade. Vi hade otroligt trevligt, tittade på Idol-finalen, busade lite med barnen, kollade på youtube-klipp... Vi hade jättekul. Alla droppade av när de kände att det var dags för det. Jag och storasyster kom därifrån senast. Vi var kvar och kollade på hela Idol (med en liten paus, då... när det var nyheter...) och pratade väl vidarel ite efteråt. Sedan hamnade vi i hallen fullt påklädda och pratade vidare. Efter ett tag kom manenn i huset och påpekade att vi kunde sätta oss i soffan och prata klart, varpå vi hävdade att vi skulle gå snart. Jag tror vi stod i hallen runt en timma... Det liksom bara blir så när samtalsämnena avlöser varandra på ett naturligt sätt...
Igår kom jag alltså hem runt klockan ett, och orkade inte starta en dator, så det blev ingen tacksamhet skriven då, men igår var jag så otroligt tacksam för goda vänner och bra dagar. Jag älskar kombinationen av en (eller flera) god(a) vänn(er) och dagar då orden kommer precis så naturligt som de borde. Jag är så tacksam för att det finns så undervara människor runt mig som får mig att vilja bli bättre, att vilja utvecklas, och som får mig att bara må bra och känna mig älskad och önskad.
Idag (nu är vi ikapp) var det julfest i församlingen. Vi gick i Luciatåg, åt god mat och träffade tomten. Vi har världens bästa tomte. Han är fantastisk. Han kommer in i fullt skratt, tjoar och pratar, sätter sig på en stol brevid granen och kallar fram barnen vid namn ett och ett, pratar med dem lite och ger dem en påse med clementiner och lite godis. Barnens ögon var enorma och tindrande. Det var riktig julkänska i rummet. Att se hur barnen samlas på golvet framför tomten, se hur det lyser i derras ögon, glittrar av spänning, förväntan, förundran och en gnutta "han kanske är på riktigt ändå" i de lite äldre barnen, de som inte har bestämt sig för om de tror på tomten eller inte. Sedan när tomten ropar upp deras namn ler de större än de någonsin lett innan och kryper upp i tomtens knä. Jag sitter och myser när jag tittar på dem.
Idag är jag tacksam för Jultomten, fär allt han bär med sig. För det budskapet han förmedlar; att julen är här, att alla är älskade och viktiga, att man måste bry sig om varandra. Men framförallt är jag tacksam för det ljus han tänder i barnens ögon. Tomten är inte nödvändigtvis en gubbe i röd rock. Vi kan alla vara lige grand av jultomten. Vi kan tänka på att nämna barnen vid namn, vi kan ge av oss själva, vi kan komma skrattande in i ett rum, vi kan sprida julanda runt oss. Ingen gör det så bra som tomten, och vi här i Borås har nog den alldeles "riktiga" tomten. Jag vet att jag aldrig kommer sluta hävda att jag tror på tomten. Tomten finns, om bara som en god gärning eller ett leende. Idag är jag tacksam för Jultomten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar