Massa åkande och lite saffranspannkaka.

Idag har jag mest åkt och åkt. Det känns i alla fall så just nu. Ett gäng böcker ville nämligen väldigt gärna skifta bo (från utlånat till mitt), så vi möttes på halva vägen och skiftade. Halva vägen råkade vara Falköping, så det blev drygt en timma i vardera riktning. Sedan vart det ur och handla, ett hämtande, lite mer handla och ett andra hämtande. Det var galet mycket trafik, så det tog en evighet! Ruskigt frustrerande, måste jag säga.

Sedan kom det roliga, själva ursprungsanledningen till handlandet. Jag bakade en enorm sats saffranspannkaka! Nu har jag och familjen njutit av den nästan precis som den ska avnjutas; med sambärssylt och grädde. Gott! (Utifall det finns någon som undrar över "nästan" så fattas varm sommarluft kring ett par barfotafötter, galen medeltidsmusik och marknadssurr...)

Om man inte har upplevt en helt fantastisk medeltidsvecka kan man inte förstå hur otroligt bra man mår efteråt. Jag kommer på mig själv med att sitta och småle, nästan nyförälskat (fast det har ju inte hänt på ett tag, nu...) eller i tanken spela upp favorituppträdanden. När man hör eller ser något som kan kopplas till MTV så kopplat hjärnan ihop dem, och lyckobubblorna som brukar ligga i magtrakten och filura skjuter igenom mig som galna Pixiegnomer, i sann Hary Potter anda. Jag fattar inte hur det kan ha en sån påverkan på mig! Det har liksom knappt hänt förut. Och jag fullkomligt ÄLSKAR det!

Och nu är det kväll och börjar närma sig läggdags ännu en gång, och jag överväger att renbädda min säng mest bara för att jag köpte nya påslakanset idag. Men å andra sidan... Om jag får längta lite till att sova i dem kommer jag njuta av dem extra mycket. Derrutom är de lakan jag har i nu inte lagom lortiga än för att genomlida en renbäddning (det är alltså jag som lider, inte lakanen...). Så det blir nog en annan gång.

Just det! Sova! Jag ska ju jobba imorgon, och sedan kommer "mina" UK flickor med presidentskap hit för sista gången. Jag är nämligen inte president för dem längre, utan det är Linda, så de är liksom hennes nu. Jättekonstigt! Jag har inte alls vant mig än. Men det kommer nog. Blir underligt att gå till Hjälpis på söndag. Där jar jag inte varit på typ 4 år, ju! Det blir lite spännande, faktiskt. Mer om detta kommer jag inte skriva, för det finns en risk att jag blir alldeles sentimental, och jag känner inte för att gråta ikväll, vad anledningen än må vara.

Så nu ska jag fakiskt sova. Fast jag måste ju gå lite fram och tillbaka i trappor först, eftersom jag måste byta till pyamas, ta av skorna (hoppsan, de sitter visst kvar fortfarande...), borsta tänderna och säga godnatt till alla. Så det kommer ju ta en liten stund till inna njag faktiskt lägger mig, och jag har inte jättemycket tid, så jag borde inte skriva mer här nu, men jag tycker det är så larvigt svårt att sluta ett bloginlägg. Hur gör man?

Äsch! Nu slutar jag bara.

Snart är det jul!

Ja, för det är ju såhär, att innan det blir medeltidsvecka så blir det julafton, och jag hann inte skriva det igår, men igår var det fyra månader till juafton! Alltså är idag fyra månader minus en dag innan julafton, vilket innebär att det är dags att börja fundera över julklappar. Och så komer snön! Emma ÄLSKAR snö! (Och här får man vanligtvis en hel massa arga miner och muttranden från vissa som inte är förtjusta i vinterhalvåret...)

Annars händer inte så mycker (officiellt) just nu, men jag får återkomma på den punkten om ett tag. Så jag tänkte mest blogga för bloggandets skull, eftersom jag egentligen är för seg i hjärnan för att kunna skriva nåt ens havvettigt här. Inte för att jag brukar skriva vettiga saker, men jag brukar i alla fall ha en liten plan att utgå ifrån, men inte just nu... Nix... Ingenting. Bara en blank hjärna med blytunga fingrar. Så jag tänker inte skriva mer nu. Jag ville ju egentligen bara påminna alla om att det snart är jul. Och nu har jag ju gjort det. Alltså är jag färdigbloggad för idag.

På rymmen

Ja, jag har rymt lite. Vi har massa besök från en familj i kyrkan, och jag behöver lite andrum... Inte för att det är jobbit med besök eller för att besökarna är jobbiga, jag bar orkar inte sitta och vara trevlig mot alla en hel dag. Inte för att ja gogillar att vara trevlig, det är bara det att jag inte känner för att sitta med folk och kaos runt mig konstant. Inte för att jag ogillar kaos, nej, kaos passar mig. Det är bara det att jag inte hade lust att sitta där uppe, utan jag ville helt enkelt vara nere i min nystädade källare och njuta av att jag numera hare tt köksbord (fastän jag sitter vid skrivbordet) ocha tt det är så fint här nu. Mattan är naturligtvis dammig igen, men det är ju så det är när man lever med min matta. Den verkligen drar till sig allt vad damoch lort heter. Men den är fin. Och röd. Och lite snurrig. Typ som jag. Förutom röd-biten, då. Jag är ju, liksom de flesta andra nordeuropeer, ljusrosa...

Nej, jag rymde inte från folken, jag rymde till min källare för att den är mysig. Jag fullkomligt ÄLSKAR hur allting är skevt och inget passar ihop. För när alla möblerna är udda passar de tillsammans på ett sätt de inte hade kunnat göra om de matchade varandra. Jag gillar udda och knepigt. Det är som jag.

Och som bloggen. Den är också udda och knepig. Emma ocensurerad (eller vart s:en och c:na ska vara...). Och det får alla som råkar läsa stå ut med, helt enkelt.

Och nu kan jag inte rymma längre, för nu ska gästerna åka och jag ska "ta farväl", så jag ska ta mig upp för trappan och säga lite hejdå till folk jag knappt vet vad de heter... Och sedan vill Lillfjanta ut och åka en sväng, så vi ska ta en tur ut till Rydal och spana efter spöken genom fönstrena till Världshuset Spinnaren. Jag lovar, det spökar faktiskt där.

Det var det äckligaste!

Här kommer jag från UNDERBARA Gotland och börjar mitt vardagliga liv hemma i gråmulna Borås. Övergången mellan total lycka til vardagsglad har gått riktigt bra, fram till alldeles nyss...

Jag gick upp på morgonen, redo för en produktiv morgon med storröjning av min lilla "lägenhet" eftersom vi får gäster imorgon. Så jag tog mig upp för två trappor för att prata lite med familjen och dricka ett glas vatten. Efter lite prat med lillasyster tog jag mitt vattenglas från bänken (jag är en sån som inte tar nytt glas varje gång jag blir törstig, eftersom jag då snart skulle ha slut på glas...), fyllde det med vatten och drack. Plötsligt känner jag att något stöter emot min läpp. "Blä, är det något i vattnet?", tänkte jag. Omdet var!

Där i glaset låg en enorm (Alltså mega stor, nästan tre centimeter i sin fulla bredd, så ENORM!!) spindel och flöt! Om jag i mitt liv skulle kasta ett glas ifrån mig, skrika högt och spotta vilt omkring mig hade det varit då. Jag fick kämpa riktigt hårt för att inte göra detta och mycket mer när jag såg vad jag nästan druckit. Så otroligt ÄCKLIGT!

Jag bytte detta:

Och mycket, mycket mer (men det tar ju sån oändlig tid att lägga upp bilder...) mot ett grådassigt Borås och en spindel i mitt vattenglas...

Tårar i mitt hjärta

Ja, nu gråter jag i hjärtat.Medeltidsveckan är slut. Marknadsplatsen är tom, gräsmattorna har märken av stånden, det stora gästabudet är i full gång på stora torget, gycklare  och musiker är delvis på hemfärd, likaså övriga deltagare. Det är alltså slut för denna gången, och jag har ännu fler härliga minnen att bära med mig till nästa år. De kommer jag plocka fram när livet blir surt och dassigt, låta dem fylla upp mig, leva ut genom mig (fast bara när jag är ensam) och sedna placeras i  minnesbanken igen.

Och nu ska jag och Emelie ha vårt eget lilla "gästabud" med ostbågar, läsk och Bones. Till familjen: Vi ses på tisdag morgon! Jag kommer INTE blogga imorgon på bussen, men ska försöka hålla den igång under året. Gick ju lite sådär det år jag hittills har haft den, men jag känner folk som är mycket värre...

Näst sista dagen

Ja, det tragiska har hänt! Imorgon är 2011 års medeltidsvecka slut. Då är det hela 51 (!!!) veckor kvar till nästa gång! Men jag sörjer inte, det ska bli skönt att komma hem också. En anledning är att det när jag kommer hem kommer vara två veckor sedan jag sov i min egen säng, det ska bli skönt. Jag kommer inte gå runt hela dagarna och hitta saker jag vill köpa, så pengarna räcker på ett annat sätt. Mer normala läggtider ska också bli ganska skönt. Och naturligtvis alla minnen! De kommer jag leva på länge.

Idag har vi sett massa skoj i form av gycklare och musiker. De fyra första artisterna på Forum Vulgaris var våra två favoritgycklargrupper, vårt favoritband och två snubbar som berättade en saga om lite asagudar och sägner och sånt. Så det blev en bra öppning på dagen. Sedan gick vi runt i solen, satt en liten stund, åt, handlade, lämnade saker på rummet, träffade en vilsen tonårspojke som knappt visste att det var medeltidsvecka och som hängde med oss ett tag, tog en fika (på pappas order...:)) i form av varsin saffranspannkana, hade officiellt slut på dagens pengaranson, räknade ut hur larvigt mycket pengar vi lagt i hattar av alla de slag och kommit fram till att det var särskilt en grupp som fått lite extra, tätt följt av en annan liknande grupp, gick på tornerspel och nu sitter jag här. Härligt med samanfattningar, tycker jag!

Tornerspelet var toppen! Eld och riddare och gycklare, hur bra kan det bli?! Vi myste och ljublade och hurrade och huttrade lite, eftersom det blir kallt när solen gått ner och vi inte orkade bära med oss manteln medan det fortfarande var soligt och varmt. Så det blev genomfrusna händer idag också, dock inte lika kalla som igår. Och återigen var Emelies inte lika kalla som mina,.. Mina har liksom inte lärt sig det där med mellanting än; antingen är de genomfrusna eller så är de kokande varma... Men jag ska nog uppfostra dem ;P

Emelie hälsar, och jag vill också tillägga för de som undrar att glassen har uteblivit pga kyla. När man kommer gående hemåt och händerna är så kalla att man knappt kan knyta nävarna vill man inte sätta en glassbägare i dem och kyla ner både händerna och kroppen ytterligare... Det vil inte jag, i alla fall. Och Emelie varinte heller så pigg på att äta glass i kylan... Vi får se till att ta en sista gång på måndag, i alla fall, om vi inte tar imorgon. Och angående kort... de kommer kanske senare...

Tjenare, vad långsamt det går!

Inte dagen, alltså... Nej, den har varit som dagar brukar vara: Bitvis lite seg och plötsligt "hoppsan vart tog tiden vägen", mestadels "hoppsan" biten. Idag har varit veckans soligaste dag hittills, vi hoppas på fler dagar som denna. Vi har sett roliga uppträdanden (som vanligt) av alla möjliga olika artister (i alla möjliga åldrar) som uppträtt med sina talanger (och i vissa fall "o"talanger, eftersom vissa inte var så värst bra...). Det har inte varit riktigt samma stuk på vissa gruppers framträdanden medan endel har varit helt och hållet sig själva i all sin rolighet. Jag gillar gycklare och underhållare i alla de slag!

Under kvällen såg vi Narrarnas eldshow - Sagan om Skönheten och Odjuret - vilken var precis så bra som jag minns den. De berättar den saga med lagom mycket spänning, drama, komedi och action, de håller den på ett sago-stadium samtidigt som de lyfter den från barn-stadiet i och med elden, musiken följer handlingen perfekt och visar på när något ska hända eller en karaktär ska komma in. En riktigt bra föreställning, alltså. Och vi fick svar på varför en av medlemmarna i gruppen plötsligt dök upp med delvis rakad skalle (munkfrisyr) i onsdags. Men det tänker ja ginte säga, utan det får man se om man ser föreställningen och han är där...

Och det leder mig till vad det är som är väldans segt. (Nej, det är inte hjärnan!) Mina händer blev väldigt, väldigt kalla när vi tittade på föreställningen, eller egentligen redan lite innan. Så när det var dags att applådera i slutet var de helt stumma, och det fortsatte de vara hela vägen "hem" och var nästan lika stumma när jag satte igång datorn. Men medan jag skrivit har de fått lite fart på sig och blivit lite varmare och mjukare. Så nu ska jag nog kunna somna, bara fötterna tinar också.

Det är torsdag, jag lovar!

På allvar! Det är torsdagen den 11 augusti 2011, bet råkar bara vara så att klockan passerat midnatt och gåt tin i spöktimmen, vilken (från och med nu) kallas spöktimmen just för att det är den del av dygnet som inte riktigt går att sätta fingret på i fråga om vilken veckodag det är. Dagarna liksom spökar för, och in i, varandra. Alltså blir det spöktimman. Spökar med gastar och demoner gör det så fort det blir mörkt. Och om man nu mittt på dagen råkar gå in i ett mörkt rum (typ en källare) så spökar det där också. Det råkar nämligen vara så att spöken och monster och otäckiga elakingar av alla möjliga slag trivs ytterst bra i mörker.

Men det var ju inte det detta KORTA blogginlägg skulle handla om. Nej, jag ska ju berätta att vi har handlat lite på marknaden, men jag minns inte riktigt vad förutom att Emelie köpte raggsockar och vantar, och därmed är utrustad inför vintern. Jo, just det! Jag köpte min nya bjällra, nr 3 i ordningen, och ett nytt läderband eftersom de går sönder ett antal gånger varje år. Detta året köpte jag även lite kul pärlor och fyllde ut bandet med, så nu är det jättefint. I alla fall jättefinare än om det inte hade varit pärlor på.

Planen för kvällen var ursprungligen att se en musikal som kallas "Tidsrerenären", men vid närmare påläsning (och lyssning till grupperna som medverkar) bestämde vi oss för att ändra planerna. Det gick nämligen mot att bli en kväll som måndagen med "Alice", vilken inte var så bra som de medverkande låtsades. Och vi ville se något som var bra på riktigt. Därför bestämde vi oss för att se en föreställning med TRiX istället, och satt en timma och fnissade hysteriskt med några infall av ordentligt skratt och några av suckar och himlande med ögonen, vilket man får ta när man går på en föreställning där artisterna inte delar ens egna värderingar. Men om det hade varit ett krav skulle man inte kunna röra sig utanför dörren i stort sett, och det hade varit fruktansvärt tråkigt, om jag får säga det. Och eftersom detta är min blogg och jag har total vetorätt i rollen som diktator över min egen lilla bloggvärld (vilken inte består av mer än den här bloggen) har jag rätt att skriva vad jag vill, hur ofta jag vill (eller inte vill) och hur mycket jag vill. Så det funkar bra att skriva att det är OK att gå på en föreställning där artisternas humor inte är samma som min pga olika uppväxt och normer. Och det är helt ok att inte dela värderingar, jag skrattar när de är roliga och suckar när de är fjantiga. Men mest var de ju roliga ikväll, och annars när jag sett dem också.

Och angående glassen, så har kvälarna idag och igår (OK, då... Igår och i förrrgår...) varit ruskigt kalla, så vi har inte kännt för att kyla ner oss med glass... Men det blir nog en kula imorgon, ska ni se, och då har vi varit på eldshow med Narrarna, vilka också är roliga och riktigt duktiga. Men jag undrar om inte TRiX är strået vassare vad gäller eldshower.

I vilket fall så trivs jag otroligt bra här! Jag kanske ska leta upp ett samfund som lever helt medeltid och joina dem på heltid? Eller nej, det vill jag ju inte, egentligen. Jag vill bara leka medeltid lite granna på sommaren.

Oh, ,just det, jag postade vykort idag, så de ramlar väl in på måndag, skulle jag tro.

Och en sak till. Vi gick till Coop föra att köpa bröd och lite gott till söndagkvällen, eftersom vi dissar det alldeles för dyra gästabudet på stora torget och planerar vårt eget gästabud inne på rummet. Men vet ni vad som hände? Vi gick hem (eller, ok då, "hem") utan bröd. Så vi tittar väl in på Ica på torget och köper en limpa imorgon.

Och nu ska jag sova, för om det undgått någon som läser detta, så är jag ruskigt trött.

Värstans vad massa krångel...

Vi hade ju fått lite problem med våra förbokade biljetter under veckan. Vi hade bokat (och betalat) tre olika föreställningar (och summor) till tre kvällar. Men på något sätt har bokningsmojset fått för sig att vi bokat tre omgångar av samma föreställning. Det hade vi inte... I vilket fall så ringde vi i förra veckan (eller vi och vi... jag...) och bokade om två av biljetterna (eller fyra, blir det ju, men ni fattar) så att det blev tre olika föreställningar. När de som är ansvariga för biljetterna bokade om dem, tog de bort pinkoden på ticnet sidan, vilken jag bokat venom via medeltidsveckans hemsida. (Krångligt bara det, tycker jag...) Alltså kunde ja ginte få ut mina biljetter... Himla dumt! Alltså har jag nu (och i förra veckan) rungt runt mellan ticnet och Roma bokningen och dessutom gått fram och tillbaka mellan Gotlandsänget (marknadsplatsen) och två olika ticnet ombud. (Jag kunde ju inte med att gå och krångla extremt mycket på samma ställe tre gånger...) Det har ringts och lämnats besked åt höger och vänster och ingen vet vad den andra gör. Alltså slutade det med att ticnet sade till Roma bokningen att säga till mig att det skulle fungera utmärkt om Roma bokningen skrev ut mina biljetter där så jag sedan kunde skriva ut dem hos ett ticnet ombud här (i Visby... "där" är för övrigt Roma...). Naturligtvis var det lika fel som att man kan använda de fyra sista siffrorna på betalkortet man använde vid betalningen.

Så där satt jag. Eller, ja... Jag och Emelie stod. Vi stod i blåst och duggregn (det har varit växlande knallvarmt och isigt kall blåst idag)och funderade hur detta skulle gå när vi återigen ringde till Roma för att leta efter en lösning. Vi kunde inte ta oss till Roma och de kunde inte ta sig hit. Så de sade att vad man kunde göra var att vi gick till ansvarig på medeltidsmarknaden och bad dem ringa till Roma och få bekräftat att vi betalat biljetterna så vi kan gå på föreställningarna. Som tur var hittade vi snälla Claudia som sade att naturligtvis ska ni komma och titta om ni har betalat, ticnet är så struliga, och Roma bokningen också för den delen. Så när fredag och lördag kommer är det bara för oss att hitta Claudia igen så fixar hon in oss. Hur skönt som helst att det löste sig!

Det fanns visserligen en annan lösning också, men den var inte alls kul... Det hade varit att jag köpte nya biljetter (närmare tusenlappen i pris...) utan möjlighet att få pengarna för de gamla tillbaka. Ni förstår, Roma bokningen kan inte ge tillbaka några pengar eftersom jag bokade via ticnet, och ticneet kan inget göra eftersom pengarna tillhör Roma bokningen... Underligt folk, det där. Jag tror minsann att de är i maskopi för att lira stackars hederliga människor och få en att betala för mycket och göra livet surt för dem. De vill krångla till saker som ett socialt experiment som får ut på att se hur mycket en människa står ur med innan den slår helt bakut. Och om någon verkar ta dåliga och struliga besked medlite för mycket tålamod, måste de ge dumma, dubbla budskap för att testa gränserna ytterligare en bit. Och egentligen tror jag att de är en del av en alienstyrd konspiration för att förinta hela människlighetens innersta väsen, det där sista lilla goda som egentligen finns i oss alla fastän hälften av oss inte vet om det. Och om den alienstyrda rebellgruppen som tar form i föreningarna ticnet och Roma bokningen lyckas, då ligger mänskligheten illa till...

Men nog om ihopljugda torier om mänsklighetens undergång. Idag har vi trots allt sett rolga gycklare, ätit god mat, fåt motion, byggt upp äkta barfotapirr i fötterna, blivit mäkta imponerade av en gycklare mad magiska händer, en äkta jongleringskung, bara för att med ens bli inte alls lika impade när han halade fram ett cigarettpaket och satte sig ned och tog en rökpaus. Usch och fy!

Ikväll är det eldshow i Nordegravar med gycklargruppen TRIX, sedan glass och sängen. Sägenvandringen var mysig igår, öiksom den var förra året. Han (guiden) visade andra platser denna gången, jag tror han visar olika beroende av vilket humör han är på. Och han berättar lite olika varje gång också. Han berättade om spöken, galna kungar och konspirationer. Det var helmysigt. Glassen igår blev panacotta för mig. Den var som en gräddigare och lite "klarare"-i-smaken variant av vanilj. Emelie åt midsommardröm, en blandning av smultron, jordgubb och hallon.

Nu ska jag snart väcka Emelie och vandra bort mot Nordegravar. Bilder kommer inte idag heller, uppenbarligen. Vilken kilig blogg det blev...

Tornerspel och marknadsgyckel

Det har i stort varit vad dagen handlat om; gyckel, strunt och tornerspel. Vi har gått runt på marknaden med målet att se så många föreställningar som möjligt. Det gick väl inte så bra som vi hoppats, men vi såg en hel massa skoj ändå. Allt från halvtaskiga gycklare (vilka vi undvek, måste jag erkänna...) till grymma (TOTALT-MEGA-LARVIGT-JÄTTE-DUKTIGA!) musiker. Vi köpte två CD (Vilka Elin där hemma kommer tröttna på långt innan jag gör det, så Elin: Vänj dig vid tanken...) av de grupper vi gillade mest, sedan köpte jag faktiskt ett alldeles för dyrt halsband också. Jag har trånat efter det sedan förra året, och nu  tog jag mig råd (vilket ur min ekonomis synvinkel var dumt) och köpte det med 100 kr rabatt eftersom jag frågade om man fick paketpris på hänget och kedjan tillsammans. Efter en stunds funderande svarade skåningen i ståndet att ja, det kunde man väl få. Så det var skönt för samvetet. Och nu är jag sådär barnsligt lycklig över min änglabjällra (ett silverklot med pingel innuti som man använder för att kalla till sig sin skyddsängel med dett mjukt pinglande ljud) och går runt och pinglar med den.

Vi var också på tornerspel idag, en tidigare variant, så vi har mördat lite tid nu efter det. Som vanligt var tornerspelet toppenbra. Riddarna var duktiga och gycklarna var roliga. Elins riddare (Kunskapens Riddare, för de som inte kommer ihåg det från förra året) vann hela tjosanet, och han var grymmast i den svåraste grenen. Man ska från hästryggen med sitt svärd fånga ringar som sitter en aln från marken. Ringarna är ganska små, hålet är väl rint decimetern stort och hästarna är höga. Man säger att en ring är godkänt, två är bra och tre är jättebra. Fyra eller fem ringar är näst intill omöjligt. Alla har alltid problem med den grenen, men inte Kunskapens riddare, inte idag, inte! Han tog fem ringar båda omgångarna! Vad riddarna över lag hade problem med idag var att fånga metallringar med lansen från galgen. De allra flesta missade idag. (För Elins kännedom tog "hennes" riddare en av sina ringar, vilket var mer än de flesta gjorde. Det vara bara två totalt som tog båda sina.)

Och nu ikväll ska vi ut på en sägenvandring. Den utgår från en helt annan del av innerstaden iår, så det blir nog inte samma sägner riktigt denna gången. Kul när man får lära sig något nytt! Glassen blir på vägen dit idag också, och för de som vill veta var gårdagens smaker dessa: Emma: Gotländsk glass med smak av honung och saffran, Emelie: Glass magasinets egna glass med smak av saffran. Saffransglassen Emelie tog år jag förra året, och den står fortfarande kvar som en av mina absoluta favoritglassar. Jag tror faktiskt det är en av de godaste glassar jag någonsin smakat.

Nej, nu sover mina fötter, så jaag orkar inte skriva mer. Bilder kanske, möjligtvis, eventuellt, om jag orkar kommer imorgon, vi får se...

Medeltidsveckan

Jag ÄLSKAR den! Man strosar runt i sin bekväma klänning (det händer inte så ofta att man är bekväm i en klänning, ska ni veta...) på sina barfotafötter och bara är och njuter. Plötsligt slår en lyckovåg in över en och man nästan studsar fram. Det finns inget alls med medeltidsveckan man inte kan älska. Inte för mig, i alla fall.

Idag har vi hittills varit runt på marknaden (naturligtvis), köpt en kamera på Expert (det blev en Nikon), träffat på folk man känner (typ), hämtat ut en av biljetterna vi ska hämta ut och fått reda på att vi kommer kunna hämta de andra två här i Visby (vi behöver alltså inte alls åka ut till Roma), köpt biljetter till kvällens show; Alice - Ett medeltida äventyr i Underlandet, kommit fram till att vi inte ville köpa bröd idag, utan gör det en annan dag, köpt och ätit mat (naturligtvis) och saffranspannkaka (GOTT!!) och en hel massa mer jag inte orkar skriva.

Jag har kommit fram till att jag gillar gycklarföreställningar av (nästan) alla slag. Man blir liksom rätt igenom glad av det. Mer av vissa grupper än av andra, men dock ändå glad av alla. Fast Emelie blir lite knäpp av dem. Hon säger att de tar henne tillbaka till hennes Ap-dagar då hon skuttade runt i Ramnaparken och lekte Djungelboken med sina andra djungeldjurskompisar. Efter en riktigt bra gycklarföreställning kan hon gå runt och nynna på sina små ap-sånger i närtan en timma... Men det gör inget, för jag älskar henne ändå.

Ikväll kl 22.00 börjag kvällens föreställning, så jag valde att blogga innan den så jag kan lägga mig ganska direkt när jag kommer hem. Det är ju lite segt att behöva dra igång datorn när man kommer hem en bit efter midnatt och bara vill lägga sig... Glassen tar vi nog på vägen upp till St. Lars ruin, där föreställningen är. Igår åt jag förresten lime glass. Emelie var modig och provade en som hette Harry Potter. Den började med att smaka lite mint, sedan något fruktigt, sedan tuggummi och sist något vi inte riktigt kunde sätta fingret på. Den var lite "magisk" i smaken, faktiskt. Får se vad det blir för glass ikväll. :D

Äntligen, äntligen, äntligen!!

Jag är här!! I en cell på Visby Fängelse Vandrarhem, i Visby, på Gotland, kvällen efter
edeltidsveckans första nyavslutade dag. Eller, ja... för mig och Emelie (som är med mig i år) är den nyavslutad. För vissa andra har den bara gått över i början på en lång, lång kväll.

Resan var galen! Vi åkte från Varberg vid ett-tiden, från Borås kl 15.15, var framme i Stockholm 20.45, 21.15 gick anslutningsbussen till färjan som gick 23.30. Den var framme i Visby 03.45.

Vi sov några svängar på bussen, inget längre än en halvtimma. På båten sov Emelie som en trött liten gris (fastän hon är en apa) och jag slumrade till och från. Sedan gick vi runt, hittade en bänk och välkomnade gryning och soluppgång, slumrade lite i två omgångar, träffade en trevlig, glad, jättesnäll, megafull göteborgare som heter Robert och ett gäng brötiga, fjortisfulla stockholmare/gotlänning/en till stockholmare, tror vi. De var lite mindre trevliga att prata med, de tjatade om att man inte kan åka till medeltidsveckan och att man definitivt inte kan äta risifrutti om man är på medeltidsveckan, eftersom det inte fanns då. Dessutom kunde han knappt uttala risifrutti. "Han" i det här fallet heter Christoffer, var knäpp och pratade med låtsad gotländsk dialekt (tjatade på om "ringmjuren" hela tiden). Men nog om dem...

När vi var klara på bänken gick vi på toa, där vi hittade en väska som bl. a. had emediciner i sig, så vi tog den till polisstationen där de trodde att den kanske kunde tillhöra tjejen som förts till ladsarettet från samma plats väskan hittades. Hoppas hon har blivit bättre nu.

Sedan tog vi en runda mellan husen i innerstaden. De är så otroligt charmiga och gulliga! Emma älskar! Occh efter ett tag hamnade vi uppe i tornet, där vi först tittade när de små människorna nedanför resta sina bodar, somnade nästan stående, lade oss ned istället och halvslumrade väl en och en halv timma till, kan jag tro. emelie sov ordentligt, jag låg och funderade på om jag egentligen borde vara vaken för att hålla ett öga på vår kasse (packningen låste vi in i ett förvaringsskåp på terminalen). Tre gånger kom det upp folk till tornet, alla tre gångerna skakade det i träet när de gick i trapporna, varpå jag satte mig upp och mumlade: "Emelie, nu får vi gäster...".

Tog en sväng till och hamnade på Almedalen den här gången, låg där nästan två timmar och letade fyrklövrar. Vi hittade varsin fyrklöver och dessutom två femklövrar. De var nog muterade gotlandsklövrar, troro jag.. Inte vanliga fastlandsklövrar. Och uppenbarligen är klövern bättre på Gotland... :P

Bytte om till medeltidskläder, tittade på invigningen, gick i invigningsparaden, kollade runt på marknaden, handlade lite (jag vet, fy skäms... det är söndag...), fortsatte titta runt när det började regna, checkade in på vandrarhemmet, lämnade snabbt igen och gick tillbaka ut, nu var det spöregn. Hick ändå runt en bra stund och myste av att vara på medeltidsveckan och bestämde att lite (OK, massor av) regna inte skulle stoppa oss, men gav upp när det desssutom började blåsa rätt igenom våra genomvåta linneklänningar. Gick till rummet och bäddade och gjorde iordning allt, jag fållad emin andra klänning eftersom jag skulle vara tvungen att ah den på mig när vi skulle ut igen till kvällen, sydde också i mantelspännet på manteln. Medan jag sydde och plågades at uttråkning låg Emelie ovanför mig och snarkade... Fast hon kom och hjälpte till när hon vaknat.

Drog på oss torra klänningar (vi hade suttit i pyamas och tjocka tröjor innan) och gick ner till strandpromenaden där de hade en festkväll som gick ut på att presentera de medverkande artisterna. Det var trevligt, men blev kallt om fötterna efter två timmar, någonting, så då gick vi "hem", och här är jag nu. Tack och lov för min mantel, säger jag bara, annars hade det varit alldeles för kallt! Vi stod tillsammans under manteln och myste och tittade. Jag tror nog att det blir en fantastiskt bra vecka!

Nu väntar tandborstning, sedan är det sängen. Och jag tror inte ens att jag behöver berätta hur mycket min kropp längtar efter att mysa under ett varmt täcke med en gosig kudde på en mjuk madrass, men det gör den!

Imorgon bär det av på nya äventyr.

(Oh.. Jag kan förresten inte garantera några bilder eftersom kameran ligger kvar i Varberg... :S)

Förlåt...

För att jag inte alls är på något sätt regelbunden här... Jag liksom glömmer av den (bloggen) när jag inte bubblar av glädje och galna planer. Alltså kom jag nu, när jag sitter i en friggebod 150 m från havet och lyssnar på fiskmåsarna, att tänka på bloggen och att jag har fått kommentarer om att den inte uppdateras särskilt ofta. Så nu uppdaterar jag.

Jag skulle ha åkt hit ikväll, men jag behövde inte dyka upp på jobbet idag, så jag åkte redan igår. Jag har MASSOR att göra! På lördag åker jag till medeltidsveckan med lillasyster, och jag har inte ens lkippt ut delarna till klänningen jag ska ha färdig då. Igår jobbade jag på manteln, men att andas in ylle-fjun var inte så värst härligt för den redan oerhört irriterande hostan... Eller, hostan har nog inget emot det, men jag som ska ha hostan ur mig har det. Fast det klargjorde egentligen ingenting, ju... Ni får ta mig som den förvirrade varelse jag är...

Nu sitter jag alltså här och har stulit till mig en hel extra dag i Varberg. Det känns som att det var evigheter sedan jag var här. Igår gick jag och lillasyster längst med havskanten (den del av havskanten som faktiskt bestod av vatten-möter-strand och inte den biten som var vatten-möter-tång-möter-strand-skapar-slem...) för att köpa glass på varbergs bästa glasscafé. Det var sommar i hela kroppen på mig, jag bara njöt! Och idag ska jag hitta på ännu fler sätt att bara njuta. Jag ska klippa ut delarna till klänningen också, tänkte jag. Men förutom det ska jag bara gå runt och mysa.