Inte dagen, alltså... Nej, den har varit som dagar brukar vara: Bitvis lite seg och plötsligt "hoppsan vart tog tiden vägen", mestadels "hoppsan" biten. Idag har varit veckans soligaste dag hittills, vi hoppas på fler dagar som denna. Vi har sett roliga uppträdanden (som vanligt) av alla möjliga olika artister (i alla möjliga åldrar) som uppträtt med sina talanger (och i vissa fall "o"talanger, eftersom vissa inte var så värst bra...). Det har inte varit riktigt samma stuk på vissa gruppers framträdanden medan endel har varit helt och hållet sig själva i all sin rolighet. Jag gillar gycklare och underhållare i alla de slag!
Under kvällen såg vi Narrarnas eldshow - Sagan om Skönheten och Odjuret - vilken var precis så bra som jag minns den. De berättar den saga med lagom mycket spänning, drama, komedi och action, de håller den på ett sago-stadium samtidigt som de lyfter den från barn-stadiet i och med elden, musiken följer handlingen perfekt och visar på när något ska hända eller en karaktär ska komma in. En riktigt bra föreställning, alltså. Och vi fick svar på varför en av medlemmarna i gruppen plötsligt dök upp med delvis rakad skalle (munkfrisyr) i onsdags. Men det tänker ja ginte säga, utan det får man se om man ser föreställningen och han är där...
Och det leder mig till vad det är som är väldans segt. (Nej, det är inte hjärnan!) Mina händer blev väldigt, väldigt kalla när vi tittade på föreställningen, eller egentligen redan lite innan. Så när det var dags att applådera i slutet var de helt stumma, och det fortsatte de vara hela vägen "hem" och var nästan lika stumma när jag satte igång datorn. Men medan jag skrivit har de fått lite fart på sig och blivit lite varmare och mjukare. Så nu ska jag nog kunna somna, bara fötterna tinar också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar