Äntligen, äntligen, äntligen!!

Jag är här!! I en cell på Visby Fängelse Vandrarhem, i Visby, på Gotland, kvällen efter
edeltidsveckans första nyavslutade dag. Eller, ja... för mig och Emelie (som är med mig i år) är den nyavslutad. För vissa andra har den bara gått över i början på en lång, lång kväll.

Resan var galen! Vi åkte från Varberg vid ett-tiden, från Borås kl 15.15, var framme i Stockholm 20.45, 21.15 gick anslutningsbussen till färjan som gick 23.30. Den var framme i Visby 03.45.

Vi sov några svängar på bussen, inget längre än en halvtimma. På båten sov Emelie som en trött liten gris (fastän hon är en apa) och jag slumrade till och från. Sedan gick vi runt, hittade en bänk och välkomnade gryning och soluppgång, slumrade lite i två omgångar, träffade en trevlig, glad, jättesnäll, megafull göteborgare som heter Robert och ett gäng brötiga, fjortisfulla stockholmare/gotlänning/en till stockholmare, tror vi. De var lite mindre trevliga att prata med, de tjatade om att man inte kan åka till medeltidsveckan och att man definitivt inte kan äta risifrutti om man är på medeltidsveckan, eftersom det inte fanns då. Dessutom kunde han knappt uttala risifrutti. "Han" i det här fallet heter Christoffer, var knäpp och pratade med låtsad gotländsk dialekt (tjatade på om "ringmjuren" hela tiden). Men nog om dem...

När vi var klara på bänken gick vi på toa, där vi hittade en väska som bl. a. had emediciner i sig, så vi tog den till polisstationen där de trodde att den kanske kunde tillhöra tjejen som förts till ladsarettet från samma plats väskan hittades. Hoppas hon har blivit bättre nu.

Sedan tog vi en runda mellan husen i innerstaden. De är så otroligt charmiga och gulliga! Emma älskar! Occh efter ett tag hamnade vi uppe i tornet, där vi först tittade när de små människorna nedanför resta sina bodar, somnade nästan stående, lade oss ned istället och halvslumrade väl en och en halv timma till, kan jag tro. emelie sov ordentligt, jag låg och funderade på om jag egentligen borde vara vaken för att hålla ett öga på vår kasse (packningen låste vi in i ett förvaringsskåp på terminalen). Tre gånger kom det upp folk till tornet, alla tre gångerna skakade det i träet när de gick i trapporna, varpå jag satte mig upp och mumlade: "Emelie, nu får vi gäster...".

Tog en sväng till och hamnade på Almedalen den här gången, låg där nästan två timmar och letade fyrklövrar. Vi hittade varsin fyrklöver och dessutom två femklövrar. De var nog muterade gotlandsklövrar, troro jag.. Inte vanliga fastlandsklövrar. Och uppenbarligen är klövern bättre på Gotland... :P

Bytte om till medeltidskläder, tittade på invigningen, gick i invigningsparaden, kollade runt på marknaden, handlade lite (jag vet, fy skäms... det är söndag...), fortsatte titta runt när det började regna, checkade in på vandrarhemmet, lämnade snabbt igen och gick tillbaka ut, nu var det spöregn. Hick ändå runt en bra stund och myste av att vara på medeltidsveckan och bestämde att lite (OK, massor av) regna inte skulle stoppa oss, men gav upp när det desssutom började blåsa rätt igenom våra genomvåta linneklänningar. Gick till rummet och bäddade och gjorde iordning allt, jag fållad emin andra klänning eftersom jag skulle vara tvungen att ah den på mig när vi skulle ut igen till kvällen, sydde också i mantelspännet på manteln. Medan jag sydde och plågades at uttråkning låg Emelie ovanför mig och snarkade... Fast hon kom och hjälpte till när hon vaknat.

Drog på oss torra klänningar (vi hade suttit i pyamas och tjocka tröjor innan) och gick ner till strandpromenaden där de hade en festkväll som gick ut på att presentera de medverkande artisterna. Det var trevligt, men blev kallt om fötterna efter två timmar, någonting, så då gick vi "hem", och här är jag nu. Tack och lov för min mantel, säger jag bara, annars hade det varit alldeles för kallt! Vi stod tillsammans under manteln och myste och tittade. Jag tror nog att det blir en fantastiskt bra vecka!

Nu väntar tandborstning, sedan är det sängen. Och jag tror inte ens att jag behöver berätta hur mycket min kropp längtar efter att mysa under ett varmt täcke med en gosig kudde på en mjuk madrass, men det gör den!

Imorgon bär det av på nya äventyr.

(Oh.. Jag kan förresten inte garantera några bilder eftersom kameran ligger kvar i Varberg... :S)