Vi har institut på söndageftermiddagar (ett litet tag till) här i Borås, och det är jättemysigt. Veckodagen spelar väl egentligen ingen roll, det är mer omgivningen och stämningen som gör det. Vi är hemma hos vår lärare, sitter i hans soffa med filtar, i bakgrunden spelar mjuk musik, det sprakar en eld i öppna spisen, vi fikar lite... Det är underbart.
Och nu tror ni att jag tänker tacka för institutet, men det tänker jag inte. Visst är jag tacksam för det, men institutet hade inte varit hälften så "bra" om vi hade suttit i ett kalt kapell, eller som Borås församling har det just nu: på en högstadieskola. Nej, idag är jag extra tacksam för människor som öppnar sina hem. De som tar emot andra och bjuder in dem i värme och hemtrevlighet, påde privat och i kallelser. Att sitta i en soffa och diskutera evangeliet ger så mycket mer än om man sitter uppradade i mer klassrumsliknande lokaler. I ett hem är det inbjudande och trevligt, alla är bekväma, och man kommer in i diskussioner på ett helt annat sätt. Det blir liksom mer "öppet" och mindre "formellt" och "läskigt".
Alltså är jag idag tacksam för de människor (särskilt min institutlärare) som öppnar sina hem och bjuder in andra att dela det med dem en timma i veckan (eller liknande).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar