Idag var jag på Ullared med en vän, och vi köpte massor!! Jag hade med mig tre smockfula kassar hem, och hon hade fem typ. Vi hade jättertevligt, fnissade, skrattade, pratade och handlade (naturligtvis). Jag kan ju erkänna att jag hade med mig en hel del mer än vad jag hade planerat när jag gick ut ur affären, och jag måste nog också erkänna att det var en del grejer jag glömde köpa... Men sånt händer...
Det är faktiskt inte "massa grejer man halvbehöver" jag är tacksam för idag, trots utlägget om shopping. När vi kom fram till kassorna hände nämligen en helt otrolig sak. (Nej, det var inte att allt på något magiskt sätt var billigare än det borde ha varit.) Min vän höll frenetiskt på att plocka ner sina saker i kassar med en skrikande sexmånaders dotter i bärsele och jag hjälpte henne att packa. Lilltjejen skrek mer och mer och vi var jättestressade och alla smågrejer tog aldrig slut. Då huxflux kommer en kvinna fram och säger "Jag ska hjälpa dig att packa!" och så börjar hon packa ner sakerna i kassar. Hon gick fram till en främling som behövde två extra händer och erbjöd henne sina. Är inte det helt otroligt? Jag haden ästan börjat tro att medmänskligheten var borta. Som tur var är jag numera felbevisad och kan fortsätta låtsas att alla människor är goda små varelser som bara vill varandras bästa.
Idag är jag alltså tacksam för människor som ger av sig själva utan att det är varken frågat eller förväntat av dem. Speciellt då kvinnan på Ullared.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar