Nu har vi ju faktiskt kommit hem och varit hemma i nästan en vecka (en arbetsvecka) utan att jag har bloggat alls. Skäms på mig! Jag som skulle vara så duktig...
Jag har kommit fram till att jag gillar att promenera. Jag tycker om att gå runt och bara fundera, låta tankarna vandra genom mitt huvud, glida mellan olika ämnen, tänka igenom dagen. Jag tycker om att låta musiken vara på på låg volym och få tankar att ploppa upp pch fästa sig, rensa huvudet från allt som hänt, komma på galna planer och lösa problem. Jag fullkomligt älskar hur man under en promenad kan "avreagera sig" i tankarna och komma hem utan minsta lilla irritation över saker som stört en i evigheter. Hur ett svårt beslut kan ta form och bli fullkomligt självklart. Det är helt enkelt bra med promenader. Häromdan kom jag fram till vad jag vill göra med mig själv. Jag vill följa mina drömmar, eller i alla fall några av dem. Jag måste få göra det nu medan jag kan. Jag tänker inte vara realistisk och förståndig. Jag tänker inte göra något vettigt med mitt liv. Jag tänker älska mitt liv!
Ikväll var jag ute på en av de "vanliga" rundorna och stötte på fyra polisbilar (varav en körde betydlig snabbare än brukligt på en 30-sträcka) och två bilar från securitas. Det är visserligen fredagkväll och en bit av bromenaden gick över Norrby (vilket kanske inte var så klokt med tanke på att det är just fredagkväll), men är det inte mycket med fyra bilar på tjugo minuter? Skönt i alla fall att de finns där om de skulle behövas, man önskar bara att de inte behövdes i lika hög grad som de gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar