Vi hade ju fått lite problem med våra förbokade biljetter under veckan. Vi hade bokat (och betalat) tre olika föreställningar (och summor) till tre kvällar. Men på något sätt har bokningsmojset fått för sig att vi bokat tre omgångar av samma föreställning. Det hade vi inte... I vilket fall så ringde vi i förra veckan (eller vi och vi... jag...) och bokade om två av biljetterna (eller fyra, blir det ju, men ni fattar) så att det blev tre olika föreställningar. När de som är ansvariga för biljetterna bokade om dem, tog de bort pinkoden på ticnet sidan, vilken jag bokat venom via medeltidsveckans hemsida. (Krångligt bara det, tycker jag...) Alltså kunde ja ginte få ut mina biljetter... Himla dumt! Alltså har jag nu (och i förra veckan) rungt runt mellan ticnet och Roma bokningen och dessutom gått fram och tillbaka mellan Gotlandsänget (marknadsplatsen) och två olika ticnet ombud. (Jag kunde ju inte med att gå och krångla extremt mycket på samma ställe tre gånger...) Det har ringts och lämnats besked åt höger och vänster och ingen vet vad den andra gör. Alltså slutade det med att ticnet sade till Roma bokningen att säga till mig att det skulle fungera utmärkt om Roma bokningen skrev ut mina biljetter där så jag sedan kunde skriva ut dem hos ett ticnet ombud här (i Visby... "där" är för övrigt Roma...). Naturligtvis var det lika fel som att man kan använda de fyra sista siffrorna på betalkortet man använde vid betalningen.
Så där satt jag. Eller, ja... Jag och Emelie stod. Vi stod i blåst och duggregn (det har varit växlande knallvarmt och isigt kall blåst idag)och funderade hur detta skulle gå när vi återigen ringde till Roma för att leta efter en lösning. Vi kunde inte ta oss till Roma och de kunde inte ta sig hit. Så de sade att vad man kunde göra var att vi gick till ansvarig på medeltidsmarknaden och bad dem ringa till Roma och få bekräftat att vi betalat biljetterna så vi kan gå på föreställningarna. Som tur var hittade vi snälla Claudia som sade att naturligtvis ska ni komma och titta om ni har betalat, ticnet är så struliga, och Roma bokningen också för den delen. Så när fredag och lördag kommer är det bara för oss att hitta Claudia igen så fixar hon in oss. Hur skönt som helst att det löste sig!
Det fanns visserligen en annan lösning också, men den var inte alls kul... Det hade varit att jag köpte nya biljetter (närmare tusenlappen i pris...) utan möjlighet att få pengarna för de gamla tillbaka. Ni förstår, Roma bokningen kan inte ge tillbaka några pengar eftersom jag bokade via ticnet, och ticneet kan inget göra eftersom pengarna tillhör Roma bokningen... Underligt folk, det där. Jag tror minsann att de är i maskopi för att lira stackars hederliga människor och få en att betala för mycket och göra livet surt för dem. De vill krångla till saker som ett socialt experiment som får ut på att se hur mycket en människa står ur med innan den slår helt bakut. Och om någon verkar ta dåliga och struliga besked medlite för mycket tålamod, måste de ge dumma, dubbla budskap för att testa gränserna ytterligare en bit. Och egentligen tror jag att de är en del av en alienstyrd konspiration för att förinta hela människlighetens innersta väsen, det där sista lilla goda som egentligen finns i oss alla fastän hälften av oss inte vet om det. Och om den alienstyrda rebellgruppen som tar form i föreningarna ticnet och Roma bokningen lyckas, då ligger mänskligheten illa till...
Men nog om ihopljugda torier om mänsklighetens undergång. Idag har vi trots allt sett rolga gycklare, ätit god mat, fåt motion, byggt upp äkta barfotapirr i fötterna, blivit mäkta imponerade av en gycklare mad magiska händer, en äkta jongleringskung, bara för att med ens bli inte alls lika impade när han halade fram ett cigarettpaket och satte sig ned och tog en rökpaus. Usch och fy!
Ikväll är det eldshow i Nordegravar med gycklargruppen TRIX, sedan glass och sängen. Sägenvandringen var mysig igår, öiksom den var förra året. Han (guiden) visade andra platser denna gången, jag tror han visar olika beroende av vilket humör han är på. Och han berättar lite olika varje gång också. Han berättade om spöken, galna kungar och konspirationer. Det var helmysigt. Glassen igår blev panacotta för mig. Den var som en gräddigare och lite "klarare"-i-smaken variant av vanilj. Emelie åt midsommardröm, en blandning av smultron, jordgubb och hallon.
Nu ska jag snart väcka Emelie och vandra bort mot Nordegravar. Bilder kommer inte idag heller, uppenbarligen. Vilken kilig blogg det blev...
onsdag 10 augusti 2011
tisdag 9 augusti 2011
Tornerspel och marknadsgyckel
Det har i stort varit vad dagen handlat om; gyckel, strunt och tornerspel. Vi har gått runt på marknaden med målet att se så många föreställningar som möjligt. Det gick väl inte så bra som vi hoppats, men vi såg en hel massa skoj ändå. Allt från halvtaskiga gycklare (vilka vi undvek, måste jag erkänna...) till grymma (TOTALT-MEGA-LARVIGT-JÄTTE-DUKTIGA!) musiker. Vi köpte två CD (Vilka Elin där hemma kommer tröttna på långt innan jag gör det, så Elin: Vänj dig vid tanken...) av de grupper vi gillade mest, sedan köpte jag faktiskt ett alldeles för dyrt halsband också. Jag har trånat efter det sedan förra året, och nu tog jag mig råd (vilket ur min ekonomis synvinkel var dumt) och köpte det med 100 kr rabatt eftersom jag frågade om man fick paketpris på hänget och kedjan tillsammans. Efter en stunds funderande svarade skåningen i ståndet att ja, det kunde man väl få. Så det var skönt för samvetet. Och nu är jag sådär barnsligt lycklig över min änglabjällra (ett silverklot med pingel innuti som man använder för att kalla till sig sin skyddsängel med dett mjukt pinglande ljud) och går runt och pinglar med den.
Vi var också på tornerspel idag, en tidigare variant, så vi har mördat lite tid nu efter det. Som vanligt var tornerspelet toppenbra. Riddarna var duktiga och gycklarna var roliga. Elins riddare (Kunskapens Riddare, för de som inte kommer ihåg det från förra året) vann hela tjosanet, och han var grymmast i den svåraste grenen. Man ska från hästryggen med sitt svärd fånga ringar som sitter en aln från marken. Ringarna är ganska små, hålet är väl rint decimetern stort och hästarna är höga. Man säger att en ring är godkänt, två är bra och tre är jättebra. Fyra eller fem ringar är näst intill omöjligt. Alla har alltid problem med den grenen, men inte Kunskapens riddare, inte idag, inte! Han tog fem ringar båda omgångarna! Vad riddarna över lag hade problem med idag var att fånga metallringar med lansen från galgen. De allra flesta missade idag. (För Elins kännedom tog "hennes" riddare en av sina ringar, vilket var mer än de flesta gjorde. Det vara bara två totalt som tog båda sina.)
Och nu ikväll ska vi ut på en sägenvandring. Den utgår från en helt annan del av innerstaden iår, så det blir nog inte samma sägner riktigt denna gången. Kul när man får lära sig något nytt! Glassen blir på vägen dit idag också, och för de som vill veta var gårdagens smaker dessa: Emma: Gotländsk glass med smak av honung och saffran, Emelie: Glass magasinets egna glass med smak av saffran. Saffransglassen Emelie tog år jag förra året, och den står fortfarande kvar som en av mina absoluta favoritglassar. Jag tror faktiskt det är en av de godaste glassar jag någonsin smakat.
Nej, nu sover mina fötter, så jaag orkar inte skriva mer. Bilder kanske, möjligtvis, eventuellt, om jag orkar kommer imorgon, vi får se...
Vi var också på tornerspel idag, en tidigare variant, så vi har mördat lite tid nu efter det. Som vanligt var tornerspelet toppenbra. Riddarna var duktiga och gycklarna var roliga. Elins riddare (Kunskapens Riddare, för de som inte kommer ihåg det från förra året) vann hela tjosanet, och han var grymmast i den svåraste grenen. Man ska från hästryggen med sitt svärd fånga ringar som sitter en aln från marken. Ringarna är ganska små, hålet är väl rint decimetern stort och hästarna är höga. Man säger att en ring är godkänt, två är bra och tre är jättebra. Fyra eller fem ringar är näst intill omöjligt. Alla har alltid problem med den grenen, men inte Kunskapens riddare, inte idag, inte! Han tog fem ringar båda omgångarna! Vad riddarna över lag hade problem med idag var att fånga metallringar med lansen från galgen. De allra flesta missade idag. (För Elins kännedom tog "hennes" riddare en av sina ringar, vilket var mer än de flesta gjorde. Det vara bara två totalt som tog båda sina.)
Och nu ikväll ska vi ut på en sägenvandring. Den utgår från en helt annan del av innerstaden iår, så det blir nog inte samma sägner riktigt denna gången. Kul när man får lära sig något nytt! Glassen blir på vägen dit idag också, och för de som vill veta var gårdagens smaker dessa: Emma: Gotländsk glass med smak av honung och saffran, Emelie: Glass magasinets egna glass med smak av saffran. Saffransglassen Emelie tog år jag förra året, och den står fortfarande kvar som en av mina absoluta favoritglassar. Jag tror faktiskt det är en av de godaste glassar jag någonsin smakat.
Nej, nu sover mina fötter, så jaag orkar inte skriva mer. Bilder kanske, möjligtvis, eventuellt, om jag orkar kommer imorgon, vi får se...
måndag 8 augusti 2011
Medeltidsveckan
Jag ÄLSKAR den! Man strosar runt i sin bekväma klänning (det händer inte så ofta att man är bekväm i en klänning, ska ni veta...) på sina barfotafötter och bara är och njuter. Plötsligt slår en lyckovåg in över en och man nästan studsar fram. Det finns inget alls med medeltidsveckan man inte kan älska. Inte för mig, i alla fall.
Idag har vi hittills varit runt på marknaden (naturligtvis), köpt en kamera på Expert (det blev en Nikon), träffat på folk man känner (typ), hämtat ut en av biljetterna vi ska hämta ut och fått reda på att vi kommer kunna hämta de andra två här i Visby (vi behöver alltså inte alls åka ut till Roma), köpt biljetter till kvällens show; Alice - Ett medeltida äventyr i Underlandet, kommit fram till att vi inte ville köpa bröd idag, utan gör det en annan dag, köpt och ätit mat (naturligtvis) och saffranspannkaka (GOTT!!) och en hel massa mer jag inte orkar skriva.
Jag har kommit fram till att jag gillar gycklarföreställningar av (nästan) alla slag. Man blir liksom rätt igenom glad av det. Mer av vissa grupper än av andra, men dock ändå glad av alla. Fast Emelie blir lite knäpp av dem. Hon säger att de tar henne tillbaka till hennes Ap-dagar då hon skuttade runt i Ramnaparken och lekte Djungelboken med sina andra djungeldjurskompisar. Efter en riktigt bra gycklarföreställning kan hon gå runt och nynna på sina små ap-sånger i närtan en timma... Men det gör inget, för jag älskar henne ändå.
Ikväll kl 22.00 börjag kvällens föreställning, så jag valde att blogga innan den så jag kan lägga mig ganska direkt när jag kommer hem. Det är ju lite segt att behöva dra igång datorn när man kommer hem en bit efter midnatt och bara vill lägga sig... Glassen tar vi nog på vägen upp till St. Lars ruin, där föreställningen är. Igår åt jag förresten lime glass. Emelie var modig och provade en som hette Harry Potter. Den började med att smaka lite mint, sedan något fruktigt, sedan tuggummi och sist något vi inte riktigt kunde sätta fingret på. Den var lite "magisk" i smaken, faktiskt. Får se vad det blir för glass ikväll. :D
Idag har vi hittills varit runt på marknaden (naturligtvis), köpt en kamera på Expert (det blev en Nikon), träffat på folk man känner (typ), hämtat ut en av biljetterna vi ska hämta ut och fått reda på att vi kommer kunna hämta de andra två här i Visby (vi behöver alltså inte alls åka ut till Roma), köpt biljetter till kvällens show; Alice - Ett medeltida äventyr i Underlandet, kommit fram till att vi inte ville köpa bröd idag, utan gör det en annan dag, köpt och ätit mat (naturligtvis) och saffranspannkaka (GOTT!!) och en hel massa mer jag inte orkar skriva.
Jag har kommit fram till att jag gillar gycklarföreställningar av (nästan) alla slag. Man blir liksom rätt igenom glad av det. Mer av vissa grupper än av andra, men dock ändå glad av alla. Fast Emelie blir lite knäpp av dem. Hon säger att de tar henne tillbaka till hennes Ap-dagar då hon skuttade runt i Ramnaparken och lekte Djungelboken med sina andra djungeldjurskompisar. Efter en riktigt bra gycklarföreställning kan hon gå runt och nynna på sina små ap-sånger i närtan en timma... Men det gör inget, för jag älskar henne ändå.
Ikväll kl 22.00 börjag kvällens föreställning, så jag valde att blogga innan den så jag kan lägga mig ganska direkt när jag kommer hem. Det är ju lite segt att behöva dra igång datorn när man kommer hem en bit efter midnatt och bara vill lägga sig... Glassen tar vi nog på vägen upp till St. Lars ruin, där föreställningen är. Igår åt jag förresten lime glass. Emelie var modig och provade en som hette Harry Potter. Den började med att smaka lite mint, sedan något fruktigt, sedan tuggummi och sist något vi inte riktigt kunde sätta fingret på. Den var lite "magisk" i smaken, faktiskt. Får se vad det blir för glass ikväll. :D
söndag 7 augusti 2011
Äntligen, äntligen, äntligen!!
Jag är här!! I en cell på Visby Fängelse Vandrarhem, i Visby, på Gotland, kvällen efter
edeltidsveckans första nyavslutade dag. Eller, ja... för mig och Emelie (som är med mig i år) är den nyavslutad. För vissa andra har den bara gått över i början på en lång, lång kväll.
Resan var galen! Vi åkte från Varberg vid ett-tiden, från Borås kl 15.15, var framme i Stockholm 20.45, 21.15 gick anslutningsbussen till färjan som gick 23.30. Den var framme i Visby 03.45.
Vi sov några svängar på bussen, inget längre än en halvtimma. På båten sov Emelie som en trött liten gris (fastän hon är en apa) och jag slumrade till och från. Sedan gick vi runt, hittade en bänk och välkomnade gryning och soluppgång, slumrade lite i två omgångar, träffade en trevlig, glad, jättesnäll, megafull göteborgare som heter Robert och ett gäng brötiga, fjortisfulla stockholmare/gotlänning/en till stockholmare, tror vi. De var lite mindre trevliga att prata med, de tjatade om att man inte kan åka till medeltidsveckan och att man definitivt inte kan äta risifrutti om man är på medeltidsveckan, eftersom det inte fanns då. Dessutom kunde han knappt uttala risifrutti. "Han" i det här fallet heter Christoffer, var knäpp och pratade med låtsad gotländsk dialekt (tjatade på om "ringmjuren" hela tiden). Men nog om dem...
När vi var klara på bänken gick vi på toa, där vi hittade en väska som bl. a. had emediciner i sig, så vi tog den till polisstationen där de trodde att den kanske kunde tillhöra tjejen som förts till ladsarettet från samma plats väskan hittades. Hoppas hon har blivit bättre nu.
Sedan tog vi en runda mellan husen i innerstaden. De är så otroligt charmiga och gulliga! Emma älskar! Occh efter ett tag hamnade vi uppe i tornet, där vi först tittade när de små människorna nedanför resta sina bodar, somnade nästan stående, lade oss ned istället och halvslumrade väl en och en halv timma till, kan jag tro. emelie sov ordentligt, jag låg och funderade på om jag egentligen borde vara vaken för att hålla ett öga på vår kasse (packningen låste vi in i ett förvaringsskåp på terminalen). Tre gånger kom det upp folk till tornet, alla tre gångerna skakade det i träet när de gick i trapporna, varpå jag satte mig upp och mumlade: "Emelie, nu får vi gäster...".
Tog en sväng till och hamnade på Almedalen den här gången, låg där nästan två timmar och letade fyrklövrar. Vi hittade varsin fyrklöver och dessutom två femklövrar. De var nog muterade gotlandsklövrar, troro jag.. Inte vanliga fastlandsklövrar. Och uppenbarligen är klövern bättre på Gotland... :P
Bytte om till medeltidskläder, tittade på invigningen, gick i invigningsparaden, kollade runt på marknaden, handlade lite (jag vet, fy skäms... det är söndag...), fortsatte titta runt när det började regna, checkade in på vandrarhemmet, lämnade snabbt igen och gick tillbaka ut, nu var det spöregn. Hick ändå runt en bra stund och myste av att vara på medeltidsveckan och bestämde att lite (OK, massor av) regna inte skulle stoppa oss, men gav upp när det desssutom började blåsa rätt igenom våra genomvåta linneklänningar. Gick till rummet och bäddade och gjorde iordning allt, jag fållad emin andra klänning eftersom jag skulle vara tvungen att ah den på mig när vi skulle ut igen till kvällen, sydde också i mantelspännet på manteln. Medan jag sydde och plågades at uttråkning låg Emelie ovanför mig och snarkade... Fast hon kom och hjälpte till när hon vaknat.
Drog på oss torra klänningar (vi hade suttit i pyamas och tjocka tröjor innan) och gick ner till strandpromenaden där de hade en festkväll som gick ut på att presentera de medverkande artisterna. Det var trevligt, men blev kallt om fötterna efter två timmar, någonting, så då gick vi "hem", och här är jag nu. Tack och lov för min mantel, säger jag bara, annars hade det varit alldeles för kallt! Vi stod tillsammans under manteln och myste och tittade. Jag tror nog att det blir en fantastiskt bra vecka!
Nu väntar tandborstning, sedan är det sängen. Och jag tror inte ens att jag behöver berätta hur mycket min kropp längtar efter att mysa under ett varmt täcke med en gosig kudde på en mjuk madrass, men det gör den!
Imorgon bär det av på nya äventyr.
(Oh.. Jag kan förresten inte garantera några bilder eftersom kameran ligger kvar i Varberg... :S)
edeltidsveckans första nyavslutade dag. Eller, ja... för mig och Emelie (som är med mig i år) är den nyavslutad. För vissa andra har den bara gått över i början på en lång, lång kväll.
Resan var galen! Vi åkte från Varberg vid ett-tiden, från Borås kl 15.15, var framme i Stockholm 20.45, 21.15 gick anslutningsbussen till färjan som gick 23.30. Den var framme i Visby 03.45.
Vi sov några svängar på bussen, inget längre än en halvtimma. På båten sov Emelie som en trött liten gris (fastän hon är en apa) och jag slumrade till och från. Sedan gick vi runt, hittade en bänk och välkomnade gryning och soluppgång, slumrade lite i två omgångar, träffade en trevlig, glad, jättesnäll, megafull göteborgare som heter Robert och ett gäng brötiga, fjortisfulla stockholmare/gotlänning/en till stockholmare, tror vi. De var lite mindre trevliga att prata med, de tjatade om att man inte kan åka till medeltidsveckan och att man definitivt inte kan äta risifrutti om man är på medeltidsveckan, eftersom det inte fanns då. Dessutom kunde han knappt uttala risifrutti. "Han" i det här fallet heter Christoffer, var knäpp och pratade med låtsad gotländsk dialekt (tjatade på om "ringmjuren" hela tiden). Men nog om dem...
När vi var klara på bänken gick vi på toa, där vi hittade en väska som bl. a. had emediciner i sig, så vi tog den till polisstationen där de trodde att den kanske kunde tillhöra tjejen som förts till ladsarettet från samma plats väskan hittades. Hoppas hon har blivit bättre nu.
Sedan tog vi en runda mellan husen i innerstaden. De är så otroligt charmiga och gulliga! Emma älskar! Occh efter ett tag hamnade vi uppe i tornet, där vi först tittade när de små människorna nedanför resta sina bodar, somnade nästan stående, lade oss ned istället och halvslumrade väl en och en halv timma till, kan jag tro. emelie sov ordentligt, jag låg och funderade på om jag egentligen borde vara vaken för att hålla ett öga på vår kasse (packningen låste vi in i ett förvaringsskåp på terminalen). Tre gånger kom det upp folk till tornet, alla tre gångerna skakade det i träet när de gick i trapporna, varpå jag satte mig upp och mumlade: "Emelie, nu får vi gäster...".
Tog en sväng till och hamnade på Almedalen den här gången, låg där nästan två timmar och letade fyrklövrar. Vi hittade varsin fyrklöver och dessutom två femklövrar. De var nog muterade gotlandsklövrar, troro jag.. Inte vanliga fastlandsklövrar. Och uppenbarligen är klövern bättre på Gotland... :P
Bytte om till medeltidskläder, tittade på invigningen, gick i invigningsparaden, kollade runt på marknaden, handlade lite (jag vet, fy skäms... det är söndag...), fortsatte titta runt när det började regna, checkade in på vandrarhemmet, lämnade snabbt igen och gick tillbaka ut, nu var det spöregn. Hick ändå runt en bra stund och myste av att vara på medeltidsveckan och bestämde att lite (OK, massor av) regna inte skulle stoppa oss, men gav upp när det desssutom började blåsa rätt igenom våra genomvåta linneklänningar. Gick till rummet och bäddade och gjorde iordning allt, jag fållad emin andra klänning eftersom jag skulle vara tvungen att ah den på mig när vi skulle ut igen till kvällen, sydde också i mantelspännet på manteln. Medan jag sydde och plågades at uttråkning låg Emelie ovanför mig och snarkade... Fast hon kom och hjälpte till när hon vaknat.
Drog på oss torra klänningar (vi hade suttit i pyamas och tjocka tröjor innan) och gick ner till strandpromenaden där de hade en festkväll som gick ut på att presentera de medverkande artisterna. Det var trevligt, men blev kallt om fötterna efter två timmar, någonting, så då gick vi "hem", och här är jag nu. Tack och lov för min mantel, säger jag bara, annars hade det varit alldeles för kallt! Vi stod tillsammans under manteln och myste och tittade. Jag tror nog att det blir en fantastiskt bra vecka!
Nu väntar tandborstning, sedan är det sängen. Och jag tror inte ens att jag behöver berätta hur mycket min kropp längtar efter att mysa under ett varmt täcke med en gosig kudde på en mjuk madrass, men det gör den!
Imorgon bär det av på nya äventyr.
(Oh.. Jag kan förresten inte garantera några bilder eftersom kameran ligger kvar i Varberg... :S)
onsdag 3 augusti 2011
Förlåt...
För att jag inte alls är på något sätt regelbunden här... Jag liksom glömmer av den (bloggen) när jag inte bubblar av glädje och galna planer. Alltså kom jag nu, när jag sitter i en friggebod 150 m från havet och lyssnar på fiskmåsarna, att tänka på bloggen och att jag har fått kommentarer om att den inte uppdateras särskilt ofta. Så nu uppdaterar jag.
Jag skulle ha åkt hit ikväll, men jag behövde inte dyka upp på jobbet idag, så jag åkte redan igår. Jag har MASSOR att göra! På lördag åker jag till medeltidsveckan med lillasyster, och jag har inte ens lkippt ut delarna till klänningen jag ska ha färdig då. Igår jobbade jag på manteln, men att andas in ylle-fjun var inte så värst härligt för den redan oerhört irriterande hostan... Eller, hostan har nog inget emot det, men jag som ska ha hostan ur mig har det. Fast det klargjorde egentligen ingenting, ju... Ni får ta mig som den förvirrade varelse jag är...
Nu sitter jag alltså här och har stulit till mig en hel extra dag i Varberg. Det känns som att det var evigheter sedan jag var här. Igår gick jag och lillasyster längst med havskanten (den del av havskanten som faktiskt bestod av vatten-möter-strand och inte den biten som var vatten-möter-tång-möter-strand-skapar-slem...) för att köpa glass på varbergs bästa glasscafé. Det var sommar i hela kroppen på mig, jag bara njöt! Och idag ska jag hitta på ännu fler sätt att bara njuta. Jag ska klippa ut delarna till klänningen också, tänkte jag. Men förutom det ska jag bara gå runt och mysa.
Jag skulle ha åkt hit ikväll, men jag behövde inte dyka upp på jobbet idag, så jag åkte redan igår. Jag har MASSOR att göra! På lördag åker jag till medeltidsveckan med lillasyster, och jag har inte ens lkippt ut delarna till klänningen jag ska ha färdig då. Igår jobbade jag på manteln, men att andas in ylle-fjun var inte så värst härligt för den redan oerhört irriterande hostan... Eller, hostan har nog inget emot det, men jag som ska ha hostan ur mig har det. Fast det klargjorde egentligen ingenting, ju... Ni får ta mig som den förvirrade varelse jag är...
Nu sitter jag alltså här och har stulit till mig en hel extra dag i Varberg. Det känns som att det var evigheter sedan jag var här. Igår gick jag och lillasyster längst med havskanten (den del av havskanten som faktiskt bestod av vatten-möter-strand och inte den biten som var vatten-möter-tång-möter-strand-skapar-slem...) för att köpa glass på varbergs bästa glasscafé. Det var sommar i hela kroppen på mig, jag bara njöt! Och idag ska jag hitta på ännu fler sätt att bara njuta. Jag ska klippa ut delarna till klänningen också, tänkte jag. Men förutom det ska jag bara gå runt och mysa.
fredag 3 juni 2011
London!
Nu har jag varit i London över ett dygn, och jag kan ärligt säga att fastän jag inte har hunnit se allt känner jag att det är lagom med London nu. Det är så stort! Och så maffigt! Det är ganska vackert just där i området jag bor, och andra delar också, men jag gillar mindre städer bättre.
Idag åkte jag med en busstur genom nästan hela London. Jag tog massa kort, men fick naturligtvis inte med allt. Det jag missade, som jag ångrar, är Westminster Abbey och Buckingham Palace. Kanske betalar jag ändå en taxi eller nåt dit imorgon och ser de platserna. Min airport transfer går ju inte förrän kl 15.50, så det ska jag väl hinna. Jag kanske till och med betalar för en till busstur, så kan jag åka med den bussen hela dagen, något jag inte utnyttjade så bra idag... Men jag har alltså åkt på rundtur.
Sedan gick jag längst med Oxford Street. jag gick bara in i en affär, en enorm Disney affär, men jag köpte inget. Jag letar lite presenter, men hittar inga. Det är jättesvårt. I alla fall så gick jag längst med en knökafull Oxford St. och kollade på människor och i skyltfönster. Jag tog mig fram till stället som säljer billiga sistaminuten musikal- och teaterbiljetter, men de hade ingen jag vill e se, så jag ser ingen musikal ikväll. Lite tråkigt, men så kan det vara ibland.
Sedan satte jag mig i skuggan i Hyde Park och skrev lite tankar och sånt, njöt av sommarvärmen och hade det bra. Jag har träffat på trevliga typer och läbbiga typer idag. Vissa alldeles jättekonstiga. Men ingen "prince charming" här inte. Bara afrikaner och araber. Inte för att det var nationaliteten som var knepig med dem, mer deras personlighet, eller den del av den de visade när de pratade med mig. En tyckte att han kunde hålla mig sällskap om jag var länge i London (araben), och en berättade att han varit singen i 6 månader nu och ville ha ett nytt förhållande, och det första han sade var "har du en cigarett, jag dör av längtan efter en cigarett" eller nåt sånt (afrikan nr 2) och den sista (afrikan nr 1) träffade jag i lobbyn igår, och han var helskum! Vi skulle in genom dörren sammtidigt igår, och när jag väntade på hissen kom han fram och sade "Why are you still here?" Vadå? Får jag inte vara vart jag vill när jag vill, eller? Seadn undrade han om jag väntade på någon och hur länge jag var här och lite nånt. Jag svarade väldigt flyktigt och han tyckte "hoppas vi ses nån gång", varpå jag nickade och tänkte "det hoppas jag verkligen inte", för han var läbbig... Så, nej, ingen drömprins, inte ens en helt vanlig kille. Bara masa mysko figurer...
Vad är det med mig som drar till sig skummisar? Utstrålar jag nån form av hej-alla-skumma-typer-jag-är-desperat-och-jag-hänger-med-på-allt-du-vill-och-jag-är-liten-och-rädd-och-lätt-att-manipulera-men-ganska-bra-ändå-så-kom-och-ragga-på-mig-med-era-läbbiga-kommentarer-och-förslag signaler?I så fall vill jag lära mig skicka ut signaler som drar till sig vettiga killar istället...
Det var väl dagens tankar i samanfattning... Nu ska jag leka lite med min dator och fundera över hurvida jag vill beställa frukost imorgon eller inte.
Idag åkte jag med en busstur genom nästan hela London. Jag tog massa kort, men fick naturligtvis inte med allt. Det jag missade, som jag ångrar, är Westminster Abbey och Buckingham Palace. Kanske betalar jag ändå en taxi eller nåt dit imorgon och ser de platserna. Min airport transfer går ju inte förrän kl 15.50, så det ska jag väl hinna. Jag kanske till och med betalar för en till busstur, så kan jag åka med den bussen hela dagen, något jag inte utnyttjade så bra idag... Men jag har alltså åkt på rundtur.
Sedan gick jag längst med Oxford Street. jag gick bara in i en affär, en enorm Disney affär, men jag köpte inget. Jag letar lite presenter, men hittar inga. Det är jättesvårt. I alla fall så gick jag längst med en knökafull Oxford St. och kollade på människor och i skyltfönster. Jag tog mig fram till stället som säljer billiga sistaminuten musikal- och teaterbiljetter, men de hade ingen jag vill e se, så jag ser ingen musikal ikväll. Lite tråkigt, men så kan det vara ibland.
Sedan satte jag mig i skuggan i Hyde Park och skrev lite tankar och sånt, njöt av sommarvärmen och hade det bra. Jag har träffat på trevliga typer och läbbiga typer idag. Vissa alldeles jättekonstiga. Men ingen "prince charming" här inte. Bara afrikaner och araber. Inte för att det var nationaliteten som var knepig med dem, mer deras personlighet, eller den del av den de visade när de pratade med mig. En tyckte att han kunde hålla mig sällskap om jag var länge i London (araben), och en berättade att han varit singen i 6 månader nu och ville ha ett nytt förhållande, och det första han sade var "har du en cigarett, jag dör av längtan efter en cigarett" eller nåt sånt (afrikan nr 2) och den sista (afrikan nr 1) träffade jag i lobbyn igår, och han var helskum! Vi skulle in genom dörren sammtidigt igår, och när jag väntade på hissen kom han fram och sade "Why are you still here?" Vadå? Får jag inte vara vart jag vill när jag vill, eller? Seadn undrade han om jag väntade på någon och hur länge jag var här och lite nånt. Jag svarade väldigt flyktigt och han tyckte "hoppas vi ses nån gång", varpå jag nickade och tänkte "det hoppas jag verkligen inte", för han var läbbig... Så, nej, ingen drömprins, inte ens en helt vanlig kille. Bara masa mysko figurer...
Vad är det med mig som drar till sig skummisar? Utstrålar jag nån form av hej-alla-skumma-typer-jag-är-desperat-och-jag-hänger-med-på-allt-du-vill-och-jag-är-liten-och-rädd-och-lätt-att-manipulera-men-ganska-bra-ändå-så-kom-och-ragga-på-mig-med-era-läbbiga-kommentarer-och-förslag signaler?I så fall vill jag lära mig skicka ut signaler som drar till sig vettiga killar istället...
Det var väl dagens tankar i samanfattning... Nu ska jag leka lite med min dator och fundera över hurvida jag vill beställa frukost imorgon eller inte.
Salisbury och London
Tja, jag skulle ju ha bloggat innan jag åkte från Newport, men det blev inte så... De sista dagarna var vi iväg på sightseeing av alla möjliga former; slott, ruiner, museum, parker och sundet mellan England och Wales. Sedan, efter ett sorgset farväl och massa lyckoönskningar från Doreen och Mike bar det iväg mot Salisbury. Där trodde jag ju att jag skulle kunna blogga eftersom det fanns internet på rummet, men det där med internet på rummet visade sig vara ytterst sporadiskt internet på rummet... Jag fick igång det efter ett tag, oftast i sessioner under minuten, men ibland upp mot hela 3-4 minuter... Wow! Helt otroligt! Så det blev inget bloggande där, men jag kan ju berätta vad jag gjorde ändå.
Dagen jag kom sörjde jag förlusten av Wales. Jag saknade allt och alla och ville mest av allt bara åka tilllbaka igen, vilket jag hade kunnat, för Doreen och Mike hade gladeligen tagit emot mig en vecka till. Faktiskt så ville Doreen att jag skulle komma igen efter jag varit i London, men jag har jobb då, så det går inte. Tyvärr. Men jag sörjde inte hela tiden i Salisbury, utan jag hade det bra också. Jag k ollade på TV och försökte sova första kvällen, men jag kunde liksom inte somna. Sängen var stenhård! Man kände varenda metallfjäder i madrassen! Inte skönt... Så kl. 3 hade jag halvpanik för att jag inte somnat än, kl. 3.30 var jag förtvivlad och kl 4 somnade jag. Sedan var det upp en tidig morgon för frukost och sedan iväg till Stonehenge.
Stonehenge var häftigt. Man får en känsla av litenhet när man går runt de massiva stenarna och funderar över all den ansträngning människor gick igenom för att resa dem. Hur kloka de faktiskt var... Visste ni att de använde samma teknik som när man bygger med trä? De stående stenarna hade liksom en "topp" överst, en liten "fjong" som stack upp... På undersidan av de liggande stenarna fanns ett hål som passade in i grejen. (Som ni kanske märker vet jag inte vad jag ska kalla "den"...)
Sedan var jag i Salisbury Cathedral, där jag gick en guidad tur upp i tornet. Det var många trappor och en hel del rolig info, och naturligtvis en fantastisk utsikt. Trots att det var jobbigt ibland var det totalt värt det! Men benen skakade en del när jag kom ner igen. Det var tydligen jobbigare för dem att gå ner för trapporna än det var att gå upp...
Sedan, efter ännu en halvdan natts sömn, bar det iväg till London. Mina väskor väger tillsammans nästan 30 kg, så jag har bestämt mig för att ta taxi vart jag än ska med väskorna... De är tunga och bökiga och jobbiga... Så jag tog en taxi till "Hotellet", och kom in i den trånga hallen. Där möttes jag av en småsur indier, som visade mig till mitt "rum" - en garderob med fönster. Jag hade ingen dusch, och jag fick inte låsa dörren när jag gick ut från rummet. JAg hade en enorm olustkänsla i kroppen, lite som att jag knappt skulle överleva natten, så jag konsulterade med min mor, ringde till Hotels.com och fick som tur var tag på ett annat hotell. Det är visserligen jättedyrt, men jag är trygg och säker här. Jag bor numera på fyrstjärnigt lyxhotell; Hilton London Paddington Hotel... Jag tror inte att jag någonsin bott såhär lyxigt i hela mitt liv.
När jag igen pratat med min mamma (för att uppdatera henne om hur det gått) begav jag mig ut för att leka turist (vilket jag ju faktiskt är). Så jag krängde på mig min ryggsäck, iklädd knälånga jeans-shorts, mörkblå långärmad T.shirt med min "grumpy day" T-shirt utanpå och tilldet limegröna, slitna låtsasconverse. Ser ni bilden framför er? Det gör jag (nähä..). Kan ni placera denna back-packer klädda fattiglappen i lobbyn på ett fyrstjärnigt hotell i centrala London, där golven blänker och de flesta ytor är av marmor? De har folk här som bär (rullar) upp ditt bagage till ditt rum! Jag fick ordentliga (och diskret kvävda) fnissattacker när jag gick där. Och sedan kom jag till mitt rum. Det är stort, har mjuk (!!) dubbelsäng, stora fönster, badrum med glänsande bänkskivor, jag tror oytan på badrummet motsvarar ytan på rummet (garderoben) på det andra hotellet... Fast rummen har olika form...
I alla fall så begav jag mig ut för att turista, och jag kom till Madame Tussadu's (hur det nu stavas) vaxmuseum. Det var inte riktigt som jag tänkt mig det, men väl värt ett besök. Men det var jättemycket folk, så man fick använda armbågarna vid vissa tillfällen. Och ja, Robert Pattinson är lika ful som vaxdocka som på film... Och töntigt npg har han fått ett eget lila (färgen) rum med glittrigt tyd bakom honom som liknar enn natthimmel. Och av trilogin i Harry Potter har de naturligtvis satt in Daniel Radcliffe (som är den dåliga) och inte Rupert Grint (som är den bra). Och lilla Justin Bieber var där, liksom Zac Efron (utan Vanessa..) och Miley Cyrus. Disney Channels små "mirakel" har letat sig in i hjärtat av London...
Efter det villade jag bort mig lite, men insåg att jag satt vid Hyde Park, vilket betyder att jag ändå gått åt rätt håll. Där åt jag lite macka osm jag köpt i en affär (vart annars?) innan det var dags för musikal! Jag tog taxi till och från musikalen, för Her Majesty's Theatre ligger ganska långt bort från hotellet, och det var mörkt och kallt när jag kom ut. Musikalen var FANTASTISK! Gå och se Phantom of the Opera! Den var magisk. jag satt med magpirr och lyckorus genom hela föreställningen, och ajg köpte programmet och CD:n. Jag hoppas att Fantomen på CD:n är samma som på scenen. Han var helt otroligt bra!
Nu sitter jag på mitt fian hotellrum vid mitt snofsiga (och tillstökade) skrivbord och skriver. En förberedelse för att få gå och lägga sig. Så nu tönker jag bestämma att den delen av kvällsritualen (som inte är en regelbundet återkommande del, utan lite sporadiskt när jag känner för det eller har något vettigt att skriva om...) klar, och jag sja ta itu med resten av förberedelserna för sängen (alltså bön och skriftstudier). Bön, förresten, är världens bästa påhitt! Inte för att det var världen som hittade på det, men det är det allra bästa verktyg vi har. Det är en helförsäkring, ett skyddsnät, svaret på ett rop på hjälp... Och jag har under min semester fått så många bekräftelser på att bönen verkligen, verkligen är ett redskap vi fått av Herren att hålla oss nära Honom och att få "direktkontakt" med Honom. Och när det är ett äkta rop på hj'lp kommer Han direkt till undsättning. Inte för att jag varit igenom enorma kriser, bara små saker som skulle kunna växa till enorma saker, som Herren kan bryta åt oss om vi inte klarar det själva.
Dagen jag kom sörjde jag förlusten av Wales. Jag saknade allt och alla och ville mest av allt bara åka tilllbaka igen, vilket jag hade kunnat, för Doreen och Mike hade gladeligen tagit emot mig en vecka till. Faktiskt så ville Doreen att jag skulle komma igen efter jag varit i London, men jag har jobb då, så det går inte. Tyvärr. Men jag sörjde inte hela tiden i Salisbury, utan jag hade det bra också. Jag k ollade på TV och försökte sova första kvällen, men jag kunde liksom inte somna. Sängen var stenhård! Man kände varenda metallfjäder i madrassen! Inte skönt... Så kl. 3 hade jag halvpanik för att jag inte somnat än, kl. 3.30 var jag förtvivlad och kl 4 somnade jag. Sedan var det upp en tidig morgon för frukost och sedan iväg till Stonehenge.
Stonehenge var häftigt. Man får en känsla av litenhet när man går runt de massiva stenarna och funderar över all den ansträngning människor gick igenom för att resa dem. Hur kloka de faktiskt var... Visste ni att de använde samma teknik som när man bygger med trä? De stående stenarna hade liksom en "topp" överst, en liten "fjong" som stack upp... På undersidan av de liggande stenarna fanns ett hål som passade in i grejen. (Som ni kanske märker vet jag inte vad jag ska kalla "den"...)
Sedan var jag i Salisbury Cathedral, där jag gick en guidad tur upp i tornet. Det var många trappor och en hel del rolig info, och naturligtvis en fantastisk utsikt. Trots att det var jobbigt ibland var det totalt värt det! Men benen skakade en del när jag kom ner igen. Det var tydligen jobbigare för dem att gå ner för trapporna än det var att gå upp...
Sedan, efter ännu en halvdan natts sömn, bar det iväg till London. Mina väskor väger tillsammans nästan 30 kg, så jag har bestämt mig för att ta taxi vart jag än ska med väskorna... De är tunga och bökiga och jobbiga... Så jag tog en taxi till "Hotellet", och kom in i den trånga hallen. Där möttes jag av en småsur indier, som visade mig till mitt "rum" - en garderob med fönster. Jag hade ingen dusch, och jag fick inte låsa dörren när jag gick ut från rummet. JAg hade en enorm olustkänsla i kroppen, lite som att jag knappt skulle överleva natten, så jag konsulterade med min mor, ringde till Hotels.com och fick som tur var tag på ett annat hotell. Det är visserligen jättedyrt, men jag är trygg och säker här. Jag bor numera på fyrstjärnigt lyxhotell; Hilton London Paddington Hotel... Jag tror inte att jag någonsin bott såhär lyxigt i hela mitt liv.
När jag igen pratat med min mamma (för att uppdatera henne om hur det gått) begav jag mig ut för att leka turist (vilket jag ju faktiskt är). Så jag krängde på mig min ryggsäck, iklädd knälånga jeans-shorts, mörkblå långärmad T.shirt med min "grumpy day" T-shirt utanpå och tilldet limegröna, slitna låtsasconverse. Ser ni bilden framför er? Det gör jag (nähä..). Kan ni placera denna back-packer klädda fattiglappen i lobbyn på ett fyrstjärnigt hotell i centrala London, där golven blänker och de flesta ytor är av marmor? De har folk här som bär (rullar) upp ditt bagage till ditt rum! Jag fick ordentliga (och diskret kvävda) fnissattacker när jag gick där. Och sedan kom jag till mitt rum. Det är stort, har mjuk (!!) dubbelsäng, stora fönster, badrum med glänsande bänkskivor, jag tror oytan på badrummet motsvarar ytan på rummet (garderoben) på det andra hotellet... Fast rummen har olika form...
I alla fall så begav jag mig ut för att turista, och jag kom till Madame Tussadu's (hur det nu stavas) vaxmuseum. Det var inte riktigt som jag tänkt mig det, men väl värt ett besök. Men det var jättemycket folk, så man fick använda armbågarna vid vissa tillfällen. Och ja, Robert Pattinson är lika ful som vaxdocka som på film... Och töntigt npg har han fått ett eget lila (färgen) rum med glittrigt tyd bakom honom som liknar enn natthimmel. Och av trilogin i Harry Potter har de naturligtvis satt in Daniel Radcliffe (som är den dåliga) och inte Rupert Grint (som är den bra). Och lilla Justin Bieber var där, liksom Zac Efron (utan Vanessa..) och Miley Cyrus. Disney Channels små "mirakel" har letat sig in i hjärtat av London...
Efter det villade jag bort mig lite, men insåg att jag satt vid Hyde Park, vilket betyder att jag ändå gått åt rätt håll. Där åt jag lite macka osm jag köpt i en affär (vart annars?) innan det var dags för musikal! Jag tog taxi till och från musikalen, för Her Majesty's Theatre ligger ganska långt bort från hotellet, och det var mörkt och kallt när jag kom ut. Musikalen var FANTASTISK! Gå och se Phantom of the Opera! Den var magisk. jag satt med magpirr och lyckorus genom hela föreställningen, och ajg köpte programmet och CD:n. Jag hoppas att Fantomen på CD:n är samma som på scenen. Han var helt otroligt bra!
Nu sitter jag på mitt fian hotellrum vid mitt snofsiga (och tillstökade) skrivbord och skriver. En förberedelse för att få gå och lägga sig. Så nu tönker jag bestämma att den delen av kvällsritualen (som inte är en regelbundet återkommande del, utan lite sporadiskt när jag känner för det eller har något vettigt att skriva om...) klar, och jag sja ta itu med resten av förberedelserna för sängen (alltså bön och skriftstudier). Bön, förresten, är världens bästa påhitt! Inte för att det var världen som hittade på det, men det är det allra bästa verktyg vi har. Det är en helförsäkring, ett skyddsnät, svaret på ett rop på hjälp... Och jag har under min semester fått så många bekräftelser på att bönen verkligen, verkligen är ett redskap vi fått av Herren att hålla oss nära Honom och att få "direktkontakt" med Honom. Och när det är ett äkta rop på hj'lp kommer Han direkt till undsättning. Inte för att jag varit igenom enorma kriser, bara små saker som skulle kunna växa till enorma saker, som Herren kan bryta åt oss om vi inte klarar det själva.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)