Nu har jag varit i London över ett dygn, och jag kan ärligt säga att fastän jag inte har hunnit se allt känner jag att det är lagom med London nu. Det är så stort! Och så maffigt! Det är ganska vackert just där i området jag bor, och andra delar också, men jag gillar mindre städer bättre.
Idag åkte jag med en busstur genom nästan hela London. Jag tog massa kort, men fick naturligtvis inte med allt. Det jag missade, som jag ångrar, är Westminster Abbey och Buckingham Palace. Kanske betalar jag ändå en taxi eller nåt dit imorgon och ser de platserna. Min airport transfer går ju inte förrän kl 15.50, så det ska jag väl hinna. Jag kanske till och med betalar för en till busstur, så kan jag åka med den bussen hela dagen, något jag inte utnyttjade så bra idag... Men jag har alltså åkt på rundtur.
Sedan gick jag längst med Oxford Street. jag gick bara in i en affär, en enorm Disney affär, men jag köpte inget. Jag letar lite presenter, men hittar inga. Det är jättesvårt. I alla fall så gick jag längst med en knökafull Oxford St. och kollade på människor och i skyltfönster. Jag tog mig fram till stället som säljer billiga sistaminuten musikal- och teaterbiljetter, men de hade ingen jag vill e se, så jag ser ingen musikal ikväll. Lite tråkigt, men så kan det vara ibland.
Sedan satte jag mig i skuggan i Hyde Park och skrev lite tankar och sånt, njöt av sommarvärmen och hade det bra. Jag har träffat på trevliga typer och läbbiga typer idag. Vissa alldeles jättekonstiga. Men ingen "prince charming" här inte. Bara afrikaner och araber. Inte för att det var nationaliteten som var knepig med dem, mer deras personlighet, eller den del av den de visade när de pratade med mig. En tyckte att han kunde hålla mig sällskap om jag var länge i London (araben), och en berättade att han varit singen i 6 månader nu och ville ha ett nytt förhållande, och det första han sade var "har du en cigarett, jag dör av längtan efter en cigarett" eller nåt sånt (afrikan nr 2) och den sista (afrikan nr 1) träffade jag i lobbyn igår, och han var helskum! Vi skulle in genom dörren sammtidigt igår, och när jag väntade på hissen kom han fram och sade "Why are you still here?" Vadå? Får jag inte vara vart jag vill när jag vill, eller? Seadn undrade han om jag väntade på någon och hur länge jag var här och lite nånt. Jag svarade väldigt flyktigt och han tyckte "hoppas vi ses nån gång", varpå jag nickade och tänkte "det hoppas jag verkligen inte", för han var läbbig... Så, nej, ingen drömprins, inte ens en helt vanlig kille. Bara masa mysko figurer...
Vad är det med mig som drar till sig skummisar? Utstrålar jag nån form av hej-alla-skumma-typer-jag-är-desperat-och-jag-hänger-med-på-allt-du-vill-och-jag-är-liten-och-rädd-och-lätt-att-manipulera-men-ganska-bra-ändå-så-kom-och-ragga-på-mig-med-era-läbbiga-kommentarer-och-förslag signaler?I så fall vill jag lära mig skicka ut signaler som drar till sig vettiga killar istället...
Det var väl dagens tankar i samanfattning... Nu ska jag leka lite med min dator och fundera över hurvida jag vill beställa frukost imorgon eller inte.
Jadu, Emma. Det är ju roligt att vi är vänner trots att vi ibland kan vara så olika. Minns mycket väl mitt besök till London 1999 - det var ju klassresa så vi var säkert där minst 3 dar, kanske rentav 5 och jag minns känslan av att inte ha hunnit se tillräckligt! Att jag skulle kunna tillbringa hur mycket tid som helst där och ändå inte ha sett nog. Du är landsortstypen, jag är nog mer storstadsmänniska.
SvaraRadera