Tunna papper har också öron...

Ja, i alla fall kräpp papper. På Målarcirkeln ikväll (jag är ledare för en målarcirkel för förståndshandikappade på vuxenskolan) målade vi på olika material. Det var lite sandpapper, tapet, kork, baststrån och massa mer, däribland kräpp papper. För de som inte vet, så är det ett väldigt tunt och lite elastiskt papper som verkligen inte ligger kvar där man vill ha det när det är täckt av färg. Mina "tanter" blev lite fnissiga och irritetade på pappret och började mumla "Nej, men ligg still! Dumma papper!", "Skit också, den vek sig igen...", "Skrutt papper!" och liknande. Det underliga är att ju mer de beklagade sig till pappret, desto bättre uppförde det sig. Så, ja, även tunna papper har öron.

Dumma hund...

Här sitter man i godan ro vid datorn och gör abrolut inget vettigt alls när man blir ropad på av sin pappa. Han är nere hos morfar och vill ha hjälp med något och natirligtvis antar man att detär en fästing som ska bort vilket brukar innebära att jag håller hunden medan han drar. (De tillfällen han vill ha hjälp med det, vill säga.) Men så var inte fallet idag.

Jag drar mig oändligt sakta ner för trappan och sneglar in i lägenheten och ser att det ligger grejs på hela köksgolvet. Man börjar ana oråd och tar resten av trappan lite snabbare och ställer mig i köker och suckar. Det ligger sopor på hela köksgolvet. Hunden (en av två) har öppnat luckorna till sophinken, rivit ut den och grävt runt i soporna, dvs spritt ut dem överallt! Det finns inte mycket annat att göra än att plocka fram sopborsten och börja sopa.

Medan man står där och sopar känner man hur föregående veckas blahahumör smyger sig tillbaka och den enda nästan vettiga tanke som rinner genom huvet på mig är "hoppas han fick i sig kaffesump och får ont i magen...". Inte en snäll tnake, jag vet, men den liksom bara kom. Nu får jag väl ta och aktivt mota bort blahahumöret så det håller sig borta (i alla fal ett tag). Nej, nu ska jag försöka göra nåt vettigt. Ska komma ihåg att uppdatera oftare...Plötsligt har jag ju blivit en såndär bloggare som jag stör mig på, en sån som uppdaterar oförskänt sällan... Det får vi ändra på (och nej, jag tror inte att jag är två, det känns  bara bättre att ha någon annan att skylla på...).

Här har ni "kaffesumps-vovven"

Sol

Ja, vi fick lite sommarvärme igen i slutet av augusti, till och med början av september. Man kunde nästan tro att det var mitt i sommaren när man satt ute på en sliten träbänk vid skogsbrynet, gräset var alldeles grönt, fåglar kvittrade och lockade mellan grenarna, fjärilar flög mellan blommorna och gräshoppor spelade för varandra. Och där satt jag med solen i ryggen och njöt med min dator och skrev om lyckan och friheten jag kände då. Det finns inget bättre!
Nej, det gör faktiskt inte det. Jag älskar att få skriva ner vad jag tycker och känner precis när jag tycker och känner det. Att låta fingrarna styra sig själva över tangenterna eller att med en penna i handen låta pennan bestämma, forma bokstäver och ord, skriva liv i mina tankar.
Något annat jag tycker om är att bli possitivt överraskad. Jag gillar att gå ut bland människor, åka på semester och gå på olika aktiviteter helt utan förväntningar , eller rent av med inställningen att det nog blir tråkigt, för att totalt få de förväntningarna krossade och åka hem med känslan av att det var det bästa jag någonsin har gjort. Att känna att man hade kul, var uppskattad, att man är lycklig. Ja, jag gillar att vara lycklig. Nej, jag älskar att vara lycklig. Lycklig är bra. Och sen när man har upplevt det kan man börja förvänta sig lite mer av det när man åker nästa gång, och vet ni vad som händer då? Det blir ännu bättre, man blir ännu lyckligare. Och lyckan håller i sig.

Hemma igen

Nu har vi ju faktiskt kommit hem och varit hemma i nästan en vecka (en arbetsvecka) utan att jag har bloggat alls. Skäms på  mig! Jag som skulle vara så duktig...

Jag har kommit fram till att jag gillar att promenera. Jag tycker om att gå runt och bara fundera, låta tankarna vandra genom mitt huvud, glida mellan olika ämnen, tänka igenom dagen. Jag tycker om att låta musiken vara på på låg volym och få tankar att ploppa upp pch fästa sig, rensa huvudet från allt som hänt, komma på galna planer och lösa problem. Jag fullkomligt älskar hur man under en promenad kan "avreagera sig" i tankarna och komma hem utan minsta lilla irritation över saker som stört en i evigheter. Hur ett svårt beslut kan ta form och bli fullkomligt självklart. Det är helt enkelt bra med promenader. Häromdan kom jag fram till vad jag vill göra med mig själv. Jag vill följa mina drömmar, eller i alla fall några av dem. Jag måste få göra det nu medan jag kan. Jag tänker inte vara realistisk och förståndig. Jag tänker inte göra något vettigt med mitt liv. Jag tänker älska mitt liv! 

Ikväll var jag ute på en av de "vanliga" rundorna och stötte på fyra polisbilar (varav en körde betydlig snabbare än brukligt på en 30-sträcka) och två bilar från securitas. Det är visserligen fredagkväll och en bit av bromenaden gick över Norrby (vilket kanske inte var så klokt med tanke på att det är just fredagkväll), men är det inte mycket med fyra bilar på tjugo minuter? Skönt i alla fall att de finns där om de skulle behövas, man önskar bara att de inte behövdes i lika hög grad som de gör.

Dag 9

Sista dagen på Gotland. Åh, vad jag kommer sakna det! Men det har varit en helt fantastisk vecka, vilket jag har en känsla av att jag har sagt innan... Idag har vi mest njutit. Vi har i och för sig städat cellen, men sedan tog vi en sväng runt marknaden, kollade på nån obegriplig sport, hängde en stund i tornet, såg en sista gycklarföreställning, låg och njöt i gräset, följde ringmuren hela varvet runt, åt mat, städade lite till, spräckte den enorma, vattenfyllda blåsan jag fått på hälen (ONT! Numera täckt av ett Disney´s Bilar-plåster...) och kollade lite på vad som hände vid gästabudet. Och det är väl vad vi har gjort idag.

Vi har sparat alla skedar från glassarna vi ätit under veckan. Det blev en hel del. Vi slängde dem när kortet var taget för de som undrar...

Nu är allt utom dator, handduk, duschgrejer, tandborste, pyjamas, sängkläder och kläder till imorgon packat och det är nästan helt tomt på vandrarhemmet. Lite kusligt när ett ställe går från att vara fyllt av folk och liv ena dagen till att vara mörkt och tyst nästa. Men jag måste säga att detta var ett väldigt trevligt vandrarhem, högst rekomenderat. Och nu ska vi sova, det blir tidigt upp imorgon följt av en lång hemresa.

Dag 8

Ännu en fantastisk dag. Solsken, skratt och gott humör. På förmiddagen tog vi en sväng runt Botaniska trädgården. Tyvärr hade de flesta av blommorna börjat vissna redan, men det blev några fina kort ändå.

Efter varvet i Botaniska slängde vi oss i gräset och bara trivdes. Vi lekte lite med grässtrån, spelade spel och byggde gubbar, vi är riktigt duktiga på att fördriva tid. Man har ju fått en hel del träning under det året (åren för Elins del) man pendlat mellan Borås och Jönköping. Här är i alla fall resultatet av gubb-byggandet. Visst blev han grym!

På kvällen var det ännu ett tornerspel (Nej, vi har inte bara varit på sådana, vi har gjort annat också. Det bara blev ett extra oplanerat mitt i veckan...), denna gång var det senare på kvällen och i centrum stod elden. Det var facklor, brinnande stubbar, eldringar, eldshower m.m. Eld är otroligt fascinerande. Tornerspelet var alltså grymt bra (inte bara för eldens skull), men det bästa med kvällen var Elin. Hon blev minsann vald att vara Kunskapens Riddares dam för kvällen. Oj, oj vad stolt hon var. Och bubblig. Hon pratade om i stort sett samma saker hela vägen hem... Men jag älskar henne till döddagar och bortom det ändå.

Ikväll tog vi vår sista glasskula på Gotlands Glassfabrik. Tre toppar, släng dig i väggen, säger jag bara! Inget slår denna underbara glassbar. De har massor av helt fantastiska smaker, även om vi har tagit en kula varje kväll finns det fortfarande dubbelt så mycket man vill smaka på. Ikväll blev vi rekomenderade en gotländsk glass som hade smak av youghurt och hallon. Jättegod! Gotländsk glass är faktiskt väldigt, väldigt god. Men om jag måste välja en favorit från veckan (och troligtvis annars också) måste det bli saffransglassen. Den var helt otrolig!

Idag packade jag ihop de grejer jag inte kommer behöva under imorgon och på måndag. Tragiskt att semestern snart är slut, jag vill liksom inte åka härifrån. Men allt gott kommer ju till ända, och nu har jag ju ett helt år på mig att längta tillbaka. Vem ska jag tvinga med nästa år tro? Elin hävdar att hon inte kommer ha råd, men vi ska se om hon inte kan övertalas då också... Jag är ganska duktig på att få henne att vilja som jag vill, en liten egenskap man utvecklar när man är lever så tätt tillsammans och dessutom är täta i ålder. Det är ju en fördel att vara lillasystern också, storasystergenerna (De som gör att man bara måste vara snäll hela tiden och alltid (ALLTID) sätter alla andra före sig själv, även när det inte är det klokaste att göra... De där små grejerna som ger en nästan irriterande mycket tålamod och får en att alltid vilja ta allas parti om parti behöver tas. Sånt som får en tioåring att beordra sina småsyskon att byta om till pyjamas innan det blir barnprogram, alltid lyder (nästan), har en förnuftig kommentar till allt och har sina saker i perfekt skick och ordning. Ni vet, storasystergener...) gör att hon liksom inte kan hjälpa det. Hon har så dominanta storasystergener. Jag är i och för sig mer storasyster än lillasyster, men jag har alldeles för dominanta lillasystergener istället. (Lillasystergener är i stort sett motsatsen till storasystergener...) Trots detta utnyttjar vi (jag) inte varandras (Elins) "svagheter" (storasystergener) alltför ofta. Bara om man (jag igen) verkligen, verkligen vill något.

Dag 7

Idag var vi också ganska slöa. Eller rättare sagt, vi var jätteslöa. Igårkväll/natt/i morse var vi på sägenvandring och kom "hem" igen runt 01.20, så vi bestämde oss för att ta resterna av middagen till frukost/lunch och sova länge idag. Vi sov länge, vaknade, fick sms-påminellse om att det är fredagen den 13:e idag, duschade m.m. och gick ner till köket för att hämta maten. Då gjorde otursdagen sig påmind. Någon hade snott vår mat, låda och allt! Så det blev till att köpa sig något annat att äta och ändå göra det bästa av dagen. Vi lyckades ganska bra, tycker jag.

På marknadsområdet är det så underbar stämning att man bara måste vara lycklig, så direkt när vi kom dit var humöret på topp. Vi handlade lite (alldeles för mycket, men det låtsas vi inte om...) och gick upp i "vårt" utkikstorn och hängde där ett tag. Jag gillar verkligen att bara stå och titta på alla små människor som går runt där nere, de pratar, skrattar, tillrättavisar griniga barn, leker, handlar, äter, ja allt man kan göra på en marknad. Man träffar också en del trevliga människor uppe i tornet, och då och då kommer det upp en otroligt höjdrädd mamma som näst intill hyperventilerar medan hon försöker låta lugn inför sitt/sina barn.

På kvällen var vi på eldshow - Sagan om Skönheten och Odjuret med Gycklargruppen Narrarna. Jättebra! Verkligen helt otroligt. Det var magiskt, förtrollande, man var helt tagen och gick därifrån med lyckobubblor i magen. Väldigt, väldigt duktiga artister som griper tag i publiken, får en att dra efter andan i förskräckelse, gör så man storskrattar, får ens ögon att växa sig enorma av rädsla att missa något... Verkligen en riktigt bra föreställning!

Kvällens glasskula var för övrigt hjortronglass. Funderade på kanel och frågade snubben i glassbaren om den var god och fick smaka lite innan jag bestämde mig. Den var inte god, så han rekomenderade hjortron istället, och den var god. Elin åt panacotta, den var också god.