Här sitter man i godan ro vid datorn och gör abrolut inget vettigt alls när man blir ropad på av sin pappa. Han är nere hos morfar och vill ha hjälp med något och natirligtvis antar man att detär en fästing som ska bort vilket brukar innebära att jag håller hunden medan han drar. (De tillfällen han vill ha hjälp med det, vill säga.) Men så var inte fallet idag.
Jag drar mig oändligt sakta ner för trappan och sneglar in i lägenheten och ser att det ligger grejs på hela köksgolvet. Man börjar ana oråd och tar resten av trappan lite snabbare och ställer mig i köker och suckar. Det ligger sopor på hela köksgolvet. Hunden (en av två) har öppnat luckorna till sophinken, rivit ut den och grävt runt i soporna, dvs spritt ut dem överallt! Det finns inte mycket annat att göra än att plocka fram sopborsten och börja sopa.
Medan man står där och sopar känner man hur föregående veckas blahahumör smyger sig tillbaka och den enda nästan vettiga tanke som rinner genom huvet på mig är "hoppas han fick i sig kaffesump och får ont i magen...". Inte en snäll tnake, jag vet, men den liksom bara kom. Nu får jag väl ta och aktivt mota bort blahahumöret så det håller sig borta (i alla fal ett tag). Nej, nu ska jag försöka göra nåt vettigt. Ska komma ihåg att uppdatera oftare...Plötsligt har jag ju blivit en såndär bloggare som jag stör mig på, en sån som uppdaterar oförskänt sällan... Det får vi ändra på (och nej, jag tror inte att jag är två, det känns bara bättre att ha någon annan att skylla på...).
Här har ni "kaffesumps-vovven"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar