Big Pit

OK, det är inte så illa som vissa kan tro. "Big Pit" är en gammal kolgruva. Vi var där idag, jag och Doreen. Riktigt, riktigt mäktigt! Vi var nere i gruvan och gick en guidad tur (duh... vi ville ju inte gå vilse, direkt...) ledd av en av männen som jobbade i gruvan innan den stängde. Han visade och berättade om hur det var och vad de använde för verktyg och redskap och sånt. Från början var det männen som grävde, kninnorna som bar upp kolen och barnen (pojkar och flickor ibland så unga som 5 år) som öppnade och stängde dörrarna när arbetarna skulle igenom. De stod i totalt mörker och väntade på att få se ett ljus från de skom skulle igenom dörren. Dörren var tvungen at vara stängd, annars skulle luften bara gå rätt igenim en av gångarna i gruvan, och luften var tvungen att fördelas så jämnt som möjligt för att det skulle finnas luft i hela gruvan. Alltså använde man barnen. Föräldrarna tog med sig sitt/sina barn ner i gruvan och lämnade dem i totalt mörker. Som tack för att de "lånade ut" sitt barn fick papporna gräva ut mer kol än de andra, och fick därför också lite mer betalt. De fick nämligen lön efter hur mycket kol de grävde fram.

Vi gick runt i gångarna, vissa var så låga at tman var tvungen att böja sig dubbel, och hörde om olika saker som hänt, sätt att kommunicera med varandra, hur de kollade om det fanns giftiga gaser i gruvan osv. Och vi gick igenom gruvstallet. Man hade ju hästad där nere, eftersom det var för tungt i längden för männen att bra fram vagnarna. Förresten var det ofta unga pojkar som spände fast vagnen i kedjor runt höfterna och drog fram den i gångarna. Ofta var de så låga att de var tvungna att krypa fram med den. 

Och när man började ta in maskiner för att gräva ut gruvan hade de först en som såg ut som en enorm motorsåg. Den kallades för en "widow maker", eftersom den drog upp så mycket damm att den som jobbade med den ofta dog av dammet. Inte bra... Nej, man kan ju inte påstå att det  var direkt hälsosamt att jobba i en gruva...

Det var en hel del stora olyckor där också. När man hackade i kolen frigavs en viss gas (kommer inte ihåg vilken), och om den fattade eld blev det en stor explosion som i sin tir skapade en annan giftig gas som man dog av, om man nu inte redan dött av explosionen... Under 70-talet kom man på att man kunde ha med sig gasmasker ner i gruvan, och det räddade ju en hel del liv. De kunde stå emot gaserna i en timma, så arbetarna kunde ta sig upp till ytan.

Det var inte bara gruvarbetarna som skadades. På 50-talet var det en enorm olycka nära gruvan. När de grävde fram kolen fick de fram en massa slagg, koldamm som inte kunde säljas. Det dumpade man på kullarna runtom gruvan, och där växte det gräs över det och det blev som en del av landskapet. I en av städerna i närheten av en sådan kulle märkte människorna som bodde där att kullen rörde på sig, så de larmade till gruvan. Men larmet togs inte på allvar, direktören sade att det inte alls rörde sig, och att det inte var någon fara med det. Han hade fel. En dag rasade den enorma högen ner över skolan i staden, och en hel generation sveptes bort. Nu finns det inga där mellan 40 och 50 år gamla. Kanske någon enstaka som flyttat dit eller varit hemma från skolan. Men runt 150 (har jag för mig, om det inte var 115 (jag och siffror...)) elever och 15 (igen, tror jag) lärare dog den dagen. Jättehemskt.

Vi var också och tittade på järnverken (heter det så?) som låg intill grguvan, man utvann nämligen järnmalm också, och staden där gruvarbetarna bodde. Det var mest rader med pyttesmå hus med två eller tre sovrum, och det bodde folk i vissa av dem fram till år 1971 (!!).

Återigen slogs jag av samma känsla som när jag gick runt i Caerphilly Castle. Här har män och kvinnor (och barn) stått och gått och slitit för att tjäna ihop sin lön och försörja sin familj. De har skrattat och gråtit, de har varit sitt allra räddaste och samtidigt haft den största känslan av samhörighet de någonsin haft. Gruvan var deras liv, deras hopp och stolthet, men också deras största sorg. Likaså järnverket (vilket jag bestämt mig för att kalla det, eftersom det är vad det blir om man översätter det direkt från engelska). Det går inte att beskriva känsla, man måste uppleva det själv.

Jag önskar jag kunde lägga upp bilder, men eftersom jag har bilderna i min egen dator och bloggar från Doreens och Mikes dator (med internet) kan jag inte det, men det kommer när jag har internet på min egen dator, jag lovar!

En annan sak jag inte heller har ord för är landskapet! Det är så otroligt vackert! Ännu en sak som man måste se själv, det går inte att få hela storheten på bild, och det är meningslöst att försöka förklara. Det är otroligt vackert, i alla fall. Högst rekomenderat!