Jag hade en helhärlig dag planerad idag. Först och främst skulel jag ligga kvar länge i sängen och bara mysa, sedan skulle jag kolla ikapp på de nya Bones avsnitten jag inte hunnit titta på, lyssna på massa mysig musik och spela bubble-shooter, köpa - och äta! - massa clementiner (jag lovar, det är mitt knark, jag blir nipprig när jag inte har en påse clementiner att smälla i mig... kollegot varnar för tarmvred, men den risken är jag villig att ta...), kanske skriva lite och sedan iväg till UK. Det blev inte riktigt så... Nej, långt innan jag hade planerat att vakna ringde telefonen och det blev till att jobba istället. När hjärnan inte är inställd på annat än slapphet tar det ett tag innan den har omanpassat sig för en heldag på dagis.
Dessutom är mina clementiner fortfarande slut, så jag har inte ätit en enda clementin på ett helt dygn! Det är definitivt första punkten på imorgons att-göra-lista. Inte för att jag faktiskt gör något (förutom det uppenbara, typ att gå upp ur sängen, äta...) av det jag skrivit upp, eller ens brukar skriva listor över huvud taget, men om jag hade varit en sån person som både skriver och följer listor med dagsplaneringar så hade det varit första "riktiga" punkten. Förutom det där med att gå upp ur sängen och sånt... Sånt kommer ju före... Så nu sitter jag här, saknar mina clementiner, fördriver tid tills hjärnan och kroppen är på samma stadie av trötthet (vilket töntigt nog är en förutsättning för att jag ska kunna somna) för att gå och lägga mig. Dessutom känner jag inte för att gå i trappor, och min säng är liksom två trappor ner.
Nej, jag sitter och funderar över framtiden. Hur i allsin dar ska man kunna välja hela sin framtid? Jag är inte lagom gammal än för att göra något vettigt av mitt liv, ännu mindre veta vad för vettigt jag vill göra av det! Jag vet inte vad jag vill, jag har bara något svagt humm om vad jag inte vill. och det kommer man inte långt med. I alla fall inte när det enda man kan försörja sig på när man inte har några meriter alls är just det man egentligen inte vill. Eller, en del av det vill jag ju ha. Vissa av förskolorna (alltså den jag jobbar medt på) trivs jag jättebra med, och så kan jag absolut tänka mig att jobba. Men då måste man utbilda sig till förskollärare - vilket jag inte vill - och sedan specialpedagog på det för att kanske få jobb på ett sådant ställe. Och den risken vill jag inte ta... Och hur vet man om man skulel trivas med alla idéer och förslag man har som man tror man skulle gilla om man inte kan prova på att jobba med det utan utbildning? Jag kan väl inte gå en termin på varje utbildnign och sedan välja? Dummt!
Och nu sitter jag förtfarande här och gör inget vettigt alls och bara fördriver tid (vilket jag för övrigt blev väldigt bra på det året jag pendlade). Och plötligt var det imorgon, och man borde ha sovit för länge sedan. Men det är alldeles för lätt att fastna vid datorn. Jag är jue en sån som vill veta allt om alla, helst utan att de själva vet om det, så det blir lätt att man fastnar i "snokningsverktyg" (facebook och bloggar). Och det är helt OK att skriva det här eftersom det bara är familj och nära vänner som läser här om en det. Men det är också helt OK, jag skriver mer för min egen skull än för andras...
Nej, nu ska jag lägga mig inan jag snurrar in på ännu ett ämne som leder in på massa andra grejer. Det bli lätt så, nämligen. Och imorgon, eller rättare sagt senare idag, ska jag gå bort till Ica Maxi och köpa nytt "knark". Länge leve clementiner!
P.S. Det är bara två månade kvar till Lucia! Snart är det jul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar